Dagarna som räknas

Ibland kan jag bli lite avundsjuk på exet.
Jättelöjligt men jag är ju ärlig i alla fall.

Jag är lågavlönad och har små möjligheter att skaffa mig fina möbler och prylar.
Eller resa för den delen.

Exet tjänar minst femtontusen mer än jag och även om han har ett hus som
självfallet kostar pengar, så kan han köpa vad han vill ha.

Jag blir lite avundsjuk när jag ser att han kan köpa saker som jag bara kan drömma om.
Inte minst känner jag mig mindervärdig som inte kan ge barnen allt jag skulle vilja.

Sällan har jag råd att köpa något till mig själv.
Ärvda kappor, kläder på rea och gamla skor.

När jag handlar mat måste jag gå och räkna tyst i huvudet för att säkert veta att pengarna
räcker när jag kommer fram till kassan.

Jag önskar att jag kunde ge mina barn ekologiskt kött och grönsaker.
Ni som har pengar borde veta hut om ni inte köper sådana varor.

Jag drömmer inte om att köpa fina märkeskläder eller möbler från Svenska Hem.
Jag önskar bara att jag ska kunna ge min barn bra mat och kunna köpa kläder och
annat i helt vanliga butiker till ordinarie priser.

Avundsjuk?
Ja visst.
Är vi inte alla det ibland?