Dagarna som räknas

Ända sedan jag var barn har jag känt att jag inte är okej med
att Gud framställs som en man.

Jag kände iofs väldigt tidigt att jag inte trodde på kyrkans gud.
Ändå gick jag på bönemöten och ville konfirmera mig.
Jag lockades av gemenskapen men såg den samtidigt som osund
på något sätt.

Det måste vara män som bestämt att gud är en man.

Nä, om Gud finns så är det en kvinna.
En moder.

Jag var väl i något druidsällskap i mitt förra liv ;-)