Sten
Stenarna talar till mig.
När jag kör runt i landskapet letar jag, utan att tänka på det, efter tecken från förr.
Odlingsrösen, stenmurar, gamla vägar.
Jag kan lätt leva mig in i slitet.
Hur det blir till ett gift, detta att få upp stenarna ur marken.
Att varje ledig stund går till att plocka sten.
Hur mångar ryggar har knäckts, hur många armar, ben och fingrar har krossats
under stenarnas tyngd?
Hur många mer munnar kunde den lilla steniga tegen mätta?
Stenarna säger mig, att där det nu växer skog, fanns det en gång en odlad åker eller äng.
Här har människor slitit för att få bröd på bordet att ge sina barn.
Heder och respekt till våra förfäder.
Kommentarer
Trackback