Dagarna som räknas

Förut var jag så bra på att trolla fram en god middag
till mig själv när jag var ensam.

Men lusten finns inte längre.
Jag som alltid valt den svåra, långa vägen i alla lägen,
smiter nu ut bakvägen med en färdigrätt från Västergötland.

Det är trist att äta ensam.
Slänger i mig maten snabbt
med ett korsord framför tallriken.

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

Det är kvällen innan
barnen kommer hit.

Som vanligt är det en rastlös kväll.
Det är det alltid kvällen före.
Får liksom ingenting gjort
och ingenting behöver väl egentligen göras
men ni vet hur det är...

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

Utanför öser regnet ner.
Katterna kom in fortare än kvickt.

På TV ikväll är det bara skit.

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

Förkylningen har mig fortfarande i ett järngrepp.
Att ta sig upp på morgonen
går endast på ren envishet.

Den totala hesheten
övergick i nästäppa
och skrällande hosta.

Tröttheten är som en tung filt över kroppen.

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨