Dagarna som räknas

Redan tisdag.

Dagarna är grå.
...och gråa dagar skyndar aldrig på...

Jag brukar inte ha problem med mörkret
men denna höst tycker jag att det är tungt.

Längtar efter januari då ljuset börjat återvända.


Det är mycket Winnerbäck just nu.
Blir rastlös av all annan musik.
Vill höra hans röst, om och om igen.


Helgen kom och gick.
Tiden tycks aldrig räcka till.

Jag hinner aldrig
prata färdigt
kramas nog
se på
röra vid.

Inte heller hann vi
soffmysa så mycket
gå promenad i skogen
sova middag tillsammans.


På jobbet blev det ändrade planer
som det så ofta blir.
Någon blev sjuk och jag fick byta uppgifter.
Vilket också innebar att jag hade två män hack i häl
större delen av dagen.
De skulle ta tid på det jag gör.
Jobbigt att bli tittad på hela tiden medan man jobbar.
Men trevliga var de.