Dagarna som räknas

Går genom de prasslande fjolårslöven.
Slår mig ned bland vitsippors sällskap.
Lutar ryggen mot en stor sten.

Ser mig omkring på det gamla odlingslandskapet.
Träden är ännu nakna.
Gräset spirar.

Solen värmer mig och jag vilar huvudet mot den mossiga stenen.
Tiden stannar. Ibland är mitt jobb verkligen hur underbart som helst.

Rastlösheten gnager i mig som en envis hackspett.
Kroppen känns tung och samtidigt pirrig.
Solen hjälper till att bygga upp hungern och jag särar
benen så att strålarna kommer åt att värma uniformstyget.

Med en dåres envishet hävdar jag att en kvinnans lust
är större än mannens. Vi är bara bättre på att kontrollera den.
Oftast.

Idag är en sådan dag då tankarna ständigt vandrar till amorösa platser.
Små flimrande bilder som susar genom huvudet.
Brottsstycken av kärleksscener.
Verkliga och drömda.

Kroppen känns som fylld av lava.
Lurande under ytan.
Redo och kasta sig ut.

Ge mig en hane och jag ska förföra honom med milt våld.