Dagarna som räknas

Lätt andfådd och med blossande kinder.
Nyss lämnat skogens berusande famn.

Tänker så bra när jag går där.
Fast orden trängs och gör mig yr.
Det finns så mycket jag vill säga
och berätta vem jag är.

Jag är så trött på att skriva om ingenting.
Om väder och vind och tiden som går.
Kanske är det dags nu att blotta halsen
och dra fram alla tankar i ljuset.

Jag vet det hämmar mig, att folk som känner mig
läser mina ord.
Måste lära mig att tänka bort det,
vara mera sann.

Det är som att bära en förbannelse,
att vilja men inte kunna.
Sluta drömma och göra slag i sak.
Jag kommer aldrig att lära mig skriftens hemligheter
om jag inte öppnar fler av mina rum.

"nu smakar jag försiktigt
skiljer varmt ifrån kallt
jag måste lära mig från grunden
jag måste omvärdera allt"