Dagarna som räknas

Tog cykeln och gav mig iväg bortåt skogen just som skymningen föll.
Solen sjönk apelsingul i väst och togs ömt emot av en molnbank.

Ljudet av gruset under cykeldäcken.
Blicken upp i skyn.
Små krusiga moln som långsamt drog åt sydväst.

Dofterna.
Fukten i sänkorna.
Varma barr.
Torrt gräs.
Björkens nyss utslagna små musöron.

Fåglarnas sång.
Stanna upp och lyssna.
Var i nuet.
Snart tystnar de igen.

Minns barndomens kvällar.
Jag ville aldrig gå in.
Barfotagång på grusvägen som blivit hård och len.

Satt på godsmagasinets ramp och dinglade med träskoklädda fötter.
Tassade förbi dammen och sökte i skyn efter morkullorna
som flög lågt med sitt knarr, knarr, knarr, kvi vitt.

Våren är min tid.
April.
Månaden då jag är född.

Vill hålla tillbaka tiden.
Låt det gå långsamt nu, fram till midsommar.