Jag vill och behöver

Tänker mycket på att det är så många saker jag vill göra.

Jag har i sommar fått tusen idéer och min kreativitet
har börjat öppna sig igen.

Men tiden räcker inte till och det gör mig ledsen och frustrerad.

En del säger "man hinner allt man vill".
Jag tror inte riktigt på det.
Det är så många vardagsbestyr som hela tiden kommer i vägen.

Jag önskar jag hade råd att bara jobba halvtid, för jobba vill jag.
Men samtidigt är jag rädd för att önska just detta.
Rätt som det är blir man kanske sjuk och kan bara jobba halvtid
men orkar inget annat.

Just nu syr jag på ett lapptäcke och jag känner hur bra jag mår
när jag får skapa. Puls och andning blir lugn och det är en
rogivande känsla som sprider sig i kroppen.

Dessutom vill jag sy väskor.
Både vanliga väskor och kassar som man kan ha när man går
och handlar. Är så trött på alla plast- och pappkassar som man
hela tiden betalar för helt i onödan.
Har även sett en väldigt söt virkad väska som jag bara måste göra.

Andra projekt...
Dottern vill att vi gör en bok ihop.
Jag ska skriva och hon teckna.
Hon är bara sju men tecknar redan helt otroligt bra.
Fångar ansiktsuttryck och kroppsspråk mästerligt.

Jag ska bygga en utebur till kaninen.
Han trivs inte i sin plastiga innebur.
Det syns på honom att han njuter när han får vara i sin
trekantiga bur ute på gräsmattan.
I buren jag ska bygga kan han bo på vintern.

Virka mormorsrutor...
Tar jättelång tid men blir så himla fint.
Somriga färger ska jag ha.
Mjukt fint bomullsgarn.

Måla...
Måla om dotterns skrivbord.
Ska också ge mig på en korgstol och se om den går
att spraymåla.

Sy...
Sovrummet behöver nya gardiner.

Virka...
Jag vill prova att virka med plast.
Återvinna plastpåsar och kanske göra en matta eller väska.

Reiki...
Hinner aldrig med att göra övningarna som ironiskt nog
ska hjälpa mig att bli mindre stressad.....

Det finns fler projekt i mitt huvud men någonstans måste man ju börja.....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0