Dagarna som räknas

Jag är en tråkig jävel.

Har tackat nej till flera olika tillställningar den senaste tiden.
Det är ju så snällt av dem att de vill ha mig med.
Antagligen beror det väl på att de uppskattar mitt sällskap
och ärligt talat så är jag ingen tråkig jävel...snarare tvärtom.

Det är bara det att jag behöver vara för mig själv.
Mycket och ofta.
Det är enda sättet för mig att hitta någon slags balans.

Om jag har människor omkring mig hela tiden
äts jag upp och förlorar mig.
Det spelar ingen roll hur trevliga och fina människorna är,
jag måste ändå ha mina egna stunder.

För mig är det som att störas av ett ständigt brus, att ha
folk omkring mig hela tiden.
Jag hinner inte vara mig själv för jag rättar mig så mycket
efter andras behov.
Då blir jag ledsen och mår dåligt.

Jag behöver vara med mig själv, i min egen takt och rytm.

Men det är egentligen inte så mycket därför jag tackat nej.
Nä, mest beror det på att jag nu under semesterperioden
bara träffar mina barn lördag och söndag.

Och då vill jag faktiskt ha dem för mig själv.
Så de så.