Dagarna som räknas

Vår kärlek är av den där sorten man ser på film.

Han är stor och stark och manlig.
Beskyddande, omhändertagande.
Oerhört romantisk och generös.
Alltid redo att sträcka ut en hjälpande hand åt sin kära.

Aldrig att han klagar.
I ett huj fixar han undan disken.
Byter däck i ett nafs.
Stiger upp först på lördagen för att steka underbar omelett
medan jag drar mig i sängen.

Är jag på jobbet och han ledig så drar han runt på dammsugaren,
tvättar, bär in ved och har middagen klar när jag kommer hem.

Han köper presenter.
Alltid genomtänkta och sånt som han vet att jag tycker om.
Varje gång vi ses får jag blommor.

Han kallar mig sin kära, sin älskade, sin vackra.
I hans ögon ser jag outtömlig kärlek, värme och åtrå.
Över hans läppar strömmar ord av respekt och beundran.
Tillsammans med honom är jag en drottning.

Han har lyft mig upp på sina Lejonaxlar.
Gett mig värde, respekt och stolthet.
Hans varma händer smeker mig med ömhet och kärlek.
Massage får jag utan att någonsin behöva be om det.

När jag pratar så lyssnar han.
Är jag ledsen tar han mig i sin famn.
Min glädje delar han och glädjs med mig.

Hans kyssar gör mig yr av åtrå.
Tillsammans skapar vi magi.
När vi älskar lånar vi en bit av himlen.

Vi bråkar aldrig.
Vi pratar och glömmer tiden.
Skrattar, skojar och retas jämt.

Vi har haft sån tur.
Fast jag tror det är bestämt så.
Själsfränder finner varandra, liv efter liv.
Vi har lovat finna varandra även nästa gång.

Skilda åt av mil efter mil.
Alltid tillsammans i tanken.

Kärleken vi sökte fann vi.