Längtan en lördag
Mjuka läppar svullna av lust möter varandra.
Hans hand stryker över min rygg och ner över låren.
Känner honom växa mot min mage.
Blir våt av förväntan.
Hans hand smyger in mellan mina lår.
Skälver till av beröringen.
Möter hans hud med mina läppar.
Drar in doften, den bekanta, av honom.
Smeker hans länder.
Vrider mig av längtan.
Kan knappt bärga mig.
Vill nu, nu, nu.
Han retas, låter mig vänta.
Han vet precis hur han ska få mig att njuta.
Läser av mig, känner in.
Han skulle aldrig skada mig.
Trygg kan jag släppa taget och flyta ut i rymder av njutning.
Vägen är det viktiga.
Aldrig målet.
Orkeslös
Nästan tyst här nu.
Bara den käre Lars som sjunger för mig.
Otroligt trött.
Det är så mycket jag tänkt göra.
Orken fattas mig.
Jag skulle gå så långa promenader.
Skulle träna den trötta ryggen och axlarna.
Vill bara sitta ner och ta det lugnt.
Hunden väcker mig halv fyra på morgonen.
Gråter av längtan efter tiken.
Kudden tryckt emot örat.
Skulle äta så himla nyttigt.
Har inget vettigt hemma.
Får ta det som finns.
Hungrig.
Trött.
Måste hitta orken att göra vad jag ska.
Ögonblick av guld
Luften är ljum.
Solens strålar dyker ner under ytan och skänker skimmer av guld i det bruna.
Hans mörka hår är vått.
Ögonen har samma färg som det guldskimrande vattnet.
Vacker manlighet.
Den våta håriga bringan.
De kraftiga låren.
Starka varma händer.
Trygghet och spänning.
Med ridderliga ideal i vår pulserande tid.
Stark och känslig på samma gång.
Mannen med guldbruna ögon i guldsjöns vatten.
Bubbla
Ska bli så skönt!
Tjock
Jag har lagt på mig.
Känner inte riktigt igen mig i spegeln.
Kläderna sitter illa och jag känner mig ful och osexig.
Viljan att förändra finns.
Problemet är bara att jag inte vet hur jag ska bära mig åt för att få bort kilona.
Det finns alltför många metoder och ingen tycks passa just mig.
Musik
När jag fyllde tjugo fick jag en gitarr.
Jag hade önskat mig det.
Men besvikelsen var stor när jag insåg att mina fingrar är för korta
för att nå runt dess hals.
Jag har alltid varit intresserad av musik och spelade elorgel,
som var så populärt, i min ungdom.
Tyvärr hade jag en tafsande lärare som satte stopp för min spelglädje.
Ont i magen och fasa inför nästa lektion fick mig att sluta.
Mina barn fick en keyboard av mig i julklapp.
Det är lika roligt som förr att plocka fram melodier.
Intressant också att se hur barnen tar sig an den.
Dottern spelar och spelar.
För henne är det ljuv musik, låter lite som improviserad jazz.
Sonen, fylld av vilja att prestera och ett tålamod lika med noll.
Surar över att det inte låter som han vill.
Men jag drömmer ännu om att lära mig spela gitarr.
Nyligen fick jag veta att det finns gitarrer med smalare hals.
Kanske finns det hopp för mina trubadurdrömmar.
Sten
Stenarna talar till mig.
När jag kör runt i landskapet letar jag, utan att tänka på det, efter tecken från förr.
Odlingsrösen, stenmurar, gamla vägar.
Jag kan lätt leva mig in i slitet.
Hur det blir till ett gift, detta att få upp stenarna ur marken.
Att varje ledig stund går till att plocka sten.
Hur mångar ryggar har knäckts, hur många armar, ben och fingrar har krossats
under stenarnas tyngd?
Hur många mer munnar kunde den lilla steniga tegen mätta?
Stenarna säger mig, att där det nu växer skog, fanns det en gång en odlad åker eller äng.
Här har människor slitit för att få bröd på bordet att ge sina barn.
Heder och respekt till våra förfäder.
För dig
Om man nu ska tro på Ödet eller Högre Makter
så måste det ha varit de som förde den käre S och mig samman.
Gudarna ska veta att det inte alltid varit lätt.
Men hur jag än trilskats och försökt stänga honom ute
så stannar han lugnt kvar och bevisar om och om igen att
han inte kommer att svika mig.
När man i hela sitt liv bott bakom stängda murar
är det svårt att våga öppna portar i det gamla teglet.
Men han är som en trollkarl (på många sätt).
Ser liksom igenom mig och trots att jag inte förstår hur
eller varför
så är det hos mig han vill vara.
Jag kände länge att jag inte var beredd att ta emot.
Skulle inte klara av att ha honom nära varje dag.
Men nu har vi gått igenom så mycket.
Jag älskar honom högre än någonsin (fast han får höra det alltför sällan).
Om nu Ödet och Högre Makter har fört oss samman
måste vi väl tro på att de också snart låter oss leva tillsammans
och inte åtskilda av många långa mil.
Miljö
Hur är det miljömässigt försvarbart?
Gud är en kvinna
att Gud framställs som en man.
Jag kände iofs väldigt tidigt att jag inte trodde på kyrkans gud.
Ändå gick jag på bönemöten och ville konfirmera mig.
Jag lockades av gemenskapen men såg den samtidigt som osund
på något sätt.
Det måste vara män som bestämt att gud är en man.
Nä, om Gud finns så är det en kvinna.
En moder.
Jag var väl i något druidsällskap i mitt förra liv ;-)
Morgondis
Ser ut som om vädret inte kan bestämma sig för om det ska snöa eller regna.
Än så länge någon minusgrad och disigt.
Igår var grannen iväg så jag tog hand om hans hundar och gav fåren kvällsgiven.
Det är en skön känsla att vara hos fåren.
Deras milda ögon och ivriga bräkande.
Nyfiket nosande på mina händer.
De tre små lammen helt bedårande där de skuttar omkring hos sin mamma.
Idag ska vi åka till min mor och fira henne.
Det känns inte alls bra för jag har inte råd att ge henne något annat
än en blomma från Maxi.
Jag har 200 kronor och de ska räcka till lite mat också.
Jag saknar den käre S där långt borta i staden.
Avundsjuk
Jättelöjligt men jag är ju ärlig i alla fall.
Jag är lågavlönad och har små möjligheter att skaffa mig fina möbler och prylar.
Eller resa för den delen.
Exet tjänar minst femtontusen mer än jag och även om han har ett hus som
självfallet kostar pengar, så kan han köpa vad han vill ha.
Jag blir lite avundsjuk när jag ser att han kan köpa saker som jag bara kan drömma om.
Inte minst känner jag mig mindervärdig som inte kan ge barnen allt jag skulle vilja.
Sällan har jag råd att köpa något till mig själv.
Ärvda kappor, kläder på rea och gamla skor.
När jag handlar mat måste jag gå och räkna tyst i huvudet för att säkert veta att pengarna
räcker när jag kommer fram till kassan.
Jag önskar att jag kunde ge mina barn ekologiskt kött och grönsaker.
Ni som har pengar borde veta hut om ni inte köper sådana varor.
Jag drömmer inte om att köpa fina märkeskläder eller möbler från Svenska Hem.
Jag önskar bara att jag ska kunna ge min barn bra mat och kunna köpa kläder och
annat i helt vanliga butiker till ordinarie priser.
Avundsjuk?
Ja visst.
Är vi inte alla det ibland?
Köksbordsmonolog
Sitter ensam, som vanligt, i köket.
Barnen ser på Vintergatan.
Voffsan löper och fjortonårige gammelgubben får ingen ro.
En skvätt på golvet i morse.
Han som jag annars får väcka varje morgon för att få ut.
Till nästa helg är väl snuttan mottaglig så då blir det väl ett passande.
Apropå löp så löper jag också.
Springa?
Åh, nej!
Inte jag inte!
När jag försöker mig på att springa så dunkar det så till den milda grad
i mitt huvud att jag på allvar tror att ett blodkärl ska brista.
Jag tog ju bort spiralen strax före jul och nu är det intressant att följa
kroppens väg tillbaka till ett normalt liv.
Först blödde jag kopiöst mycket i tre veckor så nu är det första
gången jag får en normal blödning.
Frös hela dagen igår och på eftermiddagen kände jag mig plötsligt
yr och illamående.
Väldigt trött och seg också.
Sen kom mensen.
Idag känner jag att det molar i ryggslutet.
Undrar om jag kommer att blöda massor varje gång nu.
Men hur som helst är det skönt att slippa hormonpåverkan.
Jag har blivit mildare och lättare till sinnes.
Slipper känna att jag vill försvinna från det här livet.
Slipper känna mig avtrubbad och känslokall.
Sen är det där med vikten....
Jag behöver gå ner fem kilo.
Ack så segt.
Jag har försökt plocka bort alla kolhydrater men då får jag sån
fruktansvärd huvudvärk.
Jag som aldrig annars har ont i huvudet.
Jag önskar verkligen att jag ska lära mig vad just min kropp behöver
för att vara i balans.
Vad ska dagen idag bjuda på?
Jo, jag ska ta bort julgardinerna från barnens rum och hänga upp nya.
Ja, inte nya men andra i alla fall.
Hundarna behöver borstas och klippa klorna.
Tvättmaskinen ska få snurra och dammsugaren behöver rastas.
Någonstans mitt i allt som ska göras vill jag hinna med barnen också.
Dottern sitter redan och väntar på att vi ska spela spel.
Men först ska jag dricka upp mitt kaffe.
Förresten.
Varje morgon gör jag kaffe som jag häller på termos.
Den där gamla termosen har börjat trilskas och går i baklås så att jag
inte kan öppna den igen sedan när jag blir sugen.
Måste bli något slags tryck?
För övrigt har Lidl den allra godaste och mest prisvärda Brieosten.
Tidvis
Orion har stigit upp över mitt hus och står vakt inatt.
Hemma igen efter barnkalas för dottern hos exet.
Trött.
Ska lägga mig snart.
Glasen i spisen rengjorda med aska.
Vardagsmagi.
Svartaste svart blir klarare än klart
med sot.
tid har förlöpt
dagar har gått
månen har vandrat sin väg
genom vitt och svart och grått
--------
men jag har saknat din hand
jag har saknat din röst
ensamma dar har jag saknat ditt huvud
mot mitt bröst
Svammel
Min lilla Bolla är sju månader och det verkar som om hon snart ska löpa för första gången.
Jag trodde ärligt talat inte att min gammelvoffs skulle leva till hennes första löp....
Nu har han fullt sjå med att slicka lillan i öronen och vankar gnyende runt henne.
Än blöder hon inte men gubben är känslig långt före och långt efter ett löp.
Hur det ska funka att hålla dem isär vet jag inte riktigt.
Hur jag ska stå ut med en stenkåt hund vet jag inte heller...
Gick en runda direkt efter jobbet och såg med förtjusning fram emot kaffe efteråt.
Men när jag kom hem kom det inget vatten i kranen.
Snälle hyresvärden kom ilande och löste problemet.
Jag blir alltid imponerad av människor som vet hur saker fungerar och löser saker
krångelfritt och med ett leende.
Hyresvärden är ju också min chef, och nu har han hittat en weekendskidresa som
han hoppas att några på jobbet vill hänga med på.
Visst hade det varit roligt men jag har inte råd.
Snälle hyresvärden/chefen/grannen säger då att jag kan strunta i en hyra och följa
med på skidresan för de pengarna.....!!
Än har jag inte bestämt mig...
Känner mig lat och slö ikväll.
Men enligt stjärnor och planeter är det visst som det ska vara idag........
De tre första lammen för i år är förresten födda redan!
Det späda bräkandet och de vingliga benen kan göra vem som helst
mild i sinnet.
Kattlort?
Det ser ut som fyra små bajskorvar på min tallrik.
Men det är gott.
De samsas med svamp och wokgrönsaker som puttrat i grädde och cremefraiche.
Det går sällan fel med grädde........
Aldrig tråkigt
Jag fryser trots att jag eldar.
Jag som alltid trivs med att vara själv
har börjat sakna hans sällskap mer än förut.
Kanske tog det så här lång tid för mig att bli klar med det gamla?
Bli redo att stiga in i Lejonets värld.
Det är skönt att ha funnit en jämlike.
Faktiskt också på många sätt starkare än jag.
Det är precis vad den vildsinta Väduren behöver - trygghet.
Och passion.
Det får aldrig bli tråkigt.
Sista dagen
för jag vaknade flera gånger av att jag knöt händerna hårt så det värkte.
Min rygg och min axlar har återhämtat sig nu när jag varit hemma
men imorgon är det dags att plåga dem igen.
Imorgon fyller min lilla flicka 6 år.
Kan inte fatta att tiden går så fort.
Hon låg ju nyss i min mage.
Jag har lovat att hon ska få välja ett par örhänge i guldsmedsbutiken.
Hon gjorde hål i öronen i höstas så det här blir de första riktiga hon ska bära.
Solen skiner från blå himmel och det kom mer snö i natt.
Det lockar att gå ut.
Hoppas jag hinner bara.
Ska åka och handla.
Baka tårta.
Städa golv och toalett.
Plocka undan.
Sy gardiner.
Hinna vara ute i solen!
Nåja, det löser sig väl.
Himlen ser på
Men jag är inte kvinna nog att formulera det.
För en vecka sedan kom han hit, till mitt stora hus i skogen.
I samma sekund som vi sågs, klev vi in i vår skimrande bubbla.
Det var som att tiden stannade och med min hand i hans trygga,
vågade jag låta mig översköljas av Kärlekens och Känslornas vattenfall.
Upptrampade stigar och gränser suddades ut.
Vi möttes på en helt ny nivå och blottade vårt innersta.
Samförstånd, tillit och trygghet
blandat med svindlande passion och erotik.
Vi testar nya vägar och endast den fria fantasin sätter våra gränser.
Fullkomligt utmattade och outsägligt lyckliga,
har vi framåt morgontimmarna somnat tätt intill varandra.
Bara för att vakna några timmar senare och låta dagen passera
medan vi lever och andas i vår mjuka säng.
Det här är det största, det högsta.
Jag vet, i djupet av mitt hjärta, att närmare himlen än så här,
kan ingen människa nå.
