Dagarna som räknas

Tänkte förut idag att det är lätt att äta lite när det är så varmt.
I alla fall säger "alla andra" det.
De är minsann inte hungriga!
Eh...nähä?

Kom hem vid två.
(Ja på mitt jobb slutar vi tidigt så här års - å andra sidan går jag upp kl. 05)
Då hade jag inte ätit sedan nio.

Att ställa sig och laga mat då är inte att tänka på.
Jag vill ha mat - NU.

Kaffe, två mackor+två knäckebröd med salami och rödbetssallad, och med
glasskeden i högsta hugg, kom jag tänka på vad jag tänkt tidigare idag.
Det funkade inte idag heller.

Jag är helt enkelt en jäkligt hungrig människa och kom inte dragande med
LCHF och påstå att man håller sig mätt längre, för det funkar icke på mig.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Bland det första jag gör när jag kommer hem, nu när det är så varmt, är
att ta av mig "uniformen".

Det är sagolikt skönt att få gå omkring naken, precis som man är.

Det är väl en av anledningarna till att jag aldrig skulle trivas i ett villaområde ;-)

Igår kväll gick jag ut och satte mig på altantrappan och borstade tänderna.
Hundarna tassade runt i gräset tillsammans med katterna.
Trettio meter ifrån mig stod ett rådjur och betade alldeles lugnt.

Det är vardagslycka.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag vet inte hur ni känner men jag får lust till älskog när det är sånt här väder.
Eller beror det på att det är ett tag sedan?

I midsommar var det för mycket barn runtomkring för att det skulle kännas okej.
Så vad är det nu? Tre veckor sedan?

Tänk vilken skillnad ändå.

När jag var gift var det ett gissel.
En bävan varje dag.
Jag ville inte och hoppades att han inte skulle vilja.
Visst kan man säga nej - i teorin.
Men i praktiken är det inte lika lätt.
Bättre att släppa till och så visste man att det var lugnt ett par veckor.

Annat är det med den käre S.
Med honom är sex en kär lek och lusten är alltid så fylld av glädje.
Det finns inga givna regler.
Ibland leder det till sex, lika ofta inte, men känns lika tillfredsställande
och njutningsfullt hur det än blir.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Sommarens MÅSTE : nakenbad

Jag har svårt att förlika mig med mitt nya jag.

De senaste två åren har jag gått upp ungefär fem kilo.
Mina kläder i storlek 38 stramar oskönt och vissa plagg
får jag inte längre på mig.

Jag har scannat nästan varenda nätkatalog efter reakläder
i storlek 40 eller i vissa fall till och med 42, hemska tanke.

Är blott 159cm lång och väger nu nästan 67 kilo.

Förr var jag fettskrämd.
Kunde knappt äta ett ägg utan att få ångest.
Sås var något jag inte ens kunde laga.

När jag just skilt mig, läste jag om hur nyttigt fettet är för oss och
plötsligt gjorde jag goda såser på grädde och creme fraiche.
Bregott på smörgåsen och riktigt smör i pannan.

Jag har alltid varit ett ständigt hungrigt matvrak.
(Fråga gärna den käre S som jämt hör mig säga "Jag är hungrig!")

God mat är en njutning.

Sedan jag träffade S har jag börjat njuta av livet som jag aldrig gjort förr.
Vi njuter av stillhet och närhet, njuter av skratt och lek.
Njuter av god mat och härliga efterrätter.
Njuter av varandras kroppar och ger oss hän i älskog.

Kanske borde jag inte ha ångest över mina överflödiga kilon?

Vid närmare eftertanke finns de på min kropp för att jag numera
njuter av livet.

Jag var så trött att tårarna kom när jag körde hem.

En kille på jobbet blev hastigt sjuk och jag fick ta över hans runda.
Istället för två timmar i bilen blev det fyra och en halv.
Dessutom hade jag fått veta att jag skulle rycka in och stötta åt en
annan när jag kom tillbaka, så därför stressade jag som en galning
för att hinna tillbaka så fort som möjligt.
Som tur var slapp jag det sista och kunde gå hem ganska tidigt trots allt.

Men nacke och axlar värker och det känns som jag knappt kan hålla
huvudet uppe.

Mannens underbara starka mjuka händer skulle göra underverk där.
Sedan kunde jag somna tätt intill honom som ett litet barn.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

En envis förkylning har satt sig på bihålorna.
Det är tröttsamt att vara täppt dygnet runt.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Tittade över mina räkningar som bara forsat in de senaste veckorna.
Blir inte mycket över när lönen äntligen ramlar in.

På kontots botten skramlar just nu 123 kronor och 56 öre.

(Kan jag få göra Ekonomikollen hos dig *P* ???)

Idag postade jag så äntligen min ansökan om bostadsbidrag.
Det satt långt inne.
Jag tycker inte om att behöva be om något och dessutom vill jag klara
mig själv.
Men jag är ju inte själv.
Jag har två barn också som behöver sitt.
Får väl se om FK tycker att jag kan få lite hjälp.

Jag har ju lärt mig nu att förstå, att allting är precis som det ska vara just nu,
så det är väl bara att gilla läget.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Det är märkligt det här med kroppsideal.

För inte allt för många år sedan, var man en tant när man var i fyrtioårsåldern.
Man klädde sig i fruklänningar och städrockar och det var fint med hull, för
man skulle ju se rejäl ut.

Nuförtiden ska en kvinna se ut som en spinkig pojke men med tuttar som
en babouschka (med risk för felstavning).

Vad galet det kommer att se ut på ålderdomshemmen när dagens unga
blir gamla.

Skröpliga gamla damer med kropparna fulla av tatueringar och med plastbröst
som står rakt upp när de ligger ner....

För några år och fem, sex kilo sedan önskade jag mig större bröst eftersom
jag tycker att en fyllig barm är så moderligt, varmt och sexigt.
Nu har jag en fylligare barm men hade inte riktigt tänkt mig en bred bak och
tillika höfter.

Aldrig blir man nöjd.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Imorgon får jag hämta mina kära barn.
Så ikväll vill jag städa så att det är lite fint när de kommer.

De mörka molnen som täckte himlen för en stund sedan har skingrats
och en kvällspromenad i skogen lockar.

Jag tittar ut var smultronen blommar så att vi kan gå och plocka sedan.

Konstig stämning på jobbet idag.

I fredags, när jag var ledig, hade de tydligen möte på jobbet.
Lagledaren hade varit mäkta irriterad (med rätta) och gett en kollektiv
utskällning och sedan sagt att hon skulle sluta som lagledare.

Tydligen visste inte chefen om detta, vilket jag tycker är märkligt, för
borde man inte informerat honom först?

Nåväl.
Vissa var skitsura.
Jag fick mig en skopa av en tjej på jobbet.
Jag råkade stå i vägen, gubevars.
Men jag tror att det var annan ilska som pös ut på mig för hon hade
nog fått en varning.

Senare på dagen smörade hon för mig.
Hon stod bredvid mig och pratade i telefon med sin mamma, tror jag.
Då sade hon till henne att jag är den enda hon litar på, på jobbet.

Vilket fick mig att fundera vidare.

På något underligt sätt har min position som människa förändrats.

Förut har jag aldrig känt mig lyssnad på.
Ingen har bett mig om råd, ingen har gett mig några förtroenden.

Men nu är det helt annorlunda.

Det ska berättas saker för mig "för att man vet att det stannar där".
Jag blir tillfrågad om råd i olika situationer och får ofta höra att jag är
så "lugn och trygg".

Kanske håller jag äntligen på att bli den jag alltid velat vara?

¨~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag har bakat brödbullar ikväll.
Är så hjärtinnerligt trött på "köpebröd" just nu.

Lade några stycken i en påse och hängde på grannens dörr.
De sitter kanske fint när han äntligen komma in ikväll.
För idag kör han hö.

Traktorerna brummar konstant.
Fina raka strängar läggs.
Vänds och pressas sedan ihop till balar.
Det doftar nyslaget hö lång väg.
En underbar doft.

Och plötsligt minns jag andra somrar för länge sedan.
Då när man var ledig.
Hade sommarlov.

På bara fötter följde jag järnvägen och svängde av upp till bonden.

I en tom och skramlig hövagn skumpade vi fram genom skogen.
Mjukt vaggade, överst på lasset åkte vi tillbaka.
Jag och min bror.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Äntligen har jag grävt färdigt i min örtgård.
Inte helt enkelt med en kärvänlig hund som helst ska sitta eller ligga
preciiiiis framför matte.

Eller hjälpa till att gräva.
Långhårig hund och fuktig jord är ingen bra kombination om man
vill ha det någorlunda rent inomhus.

Nu måste jag fatta beslut om hur jag ska placera gångstenarna.
Sedan kan vi börja så.
Eftersom jag är så sent ute blir det väl inte så mycket i år.
Men lite sallad och kanske rädisor eller lök, hinner bli klart?

Jordgubbarna mognar nu, en efter en.
Kanske borde jag inte, men det är så gott att äta upp dem efterhand.
Solvarma, direkt ifrån plantan.

Ännu en vecka har gått.

Datorn är oftast inte på när barnen är här.
I alla fall så är det inte jag som använder den.
Därav de långa tystnaderna.

Idag vill jag börja med att gratulera min käraste vän L, som ikväll
lät mig veta att han blivit far till en välskapt dotter! Härligt! Nu är du
tvåbarnsfar!

Skolavslutning idag.
Sång, sång och sång.
Alla från F-klassen till klass fem sjöng och spelade.
Många fina och roliga sånger.
Rektorn kompade på piano och höll tal.
Han verkar vara en fin man.
En sån som verkligen bryr sig och ser varje elev och lärare.
Han glömde inte ens mattanten och vaktmästaren.

Efteråt var det picnic planerat men eftersom vädret inte tillät det
utomhus, fick vi ha picnic inomhus! Riktigt mysigt blev det när alla
familjer bredde ut sina filtar och slog sig ner på golvet i Stora Salen.

Med mig hem fick jag en klasskompis till sonen.
En härlig kille med glimten i ögat.
De här pojkarna är så samspelta och det finns en sådan glädje
och respekt dem emellan som gör en glad i hjärtat.

Med vilda tjut sprang de nakna i trädgården och sköt på varandra
med vattenpistoler. Sedan snabbt in i duschen båda två, under fniss
och skratt. Några snabbar minuter hinner de sätta sina rumpor på
en köksstol och få i sig lite mat innan det spritter i benen igen.

Tanken slog mig att de kanske varit bröder i ett tidigare liv.

Dottern och jag känns så nära varandra.
Vi pratar om allt möjligt.
Hon är så klok.
En gammal själ i en ung kropp.

I veckan har jag läst en bok av Benny Rosenqvist.
Tror boken heter Ljusets folk, eller något sådant.

Benny är medium och hade en riktigt tragisk uppväxt men har valt
att sprida glädje istället för att göra sig till offer.

Han skriver om att vi valt våra liv och alltid har möjlighet att utvecklas
om vi bara vågar se möjligheterna och vända det onda till gott. Han
fick mig att tänka och se på mina val på ett annat sätt än tidigare.

När livet känns helt hopplöst ger det allt en helt ny dimension, om man
inser att man själv valt det liv man lever, medan man var på Andra sidan.
Att man har valt att gå igenom svåra saker för att lära sig något av dem.

Och det är lätt att sluta vara avundsjuk på andra som verkar glida fram
på en räkmacka, när man förstår att de har haft riktigt jobbiga och tuffa
liv förut och därför gjort sig förtjänta av ett lätt liv nu.

Karma, alltså.
Har funderat en hel del på det, sista tiden.

Känns som mycket håller på att falla på plats inom mig.
Jag kan inte peka på något konkret, det är mer en inre känsla.
På något sätt börjar också en önskan gro inom mig.
Att kunna hjälpa andra människor.
Hur eller med vad, vet jag inte.
Bara att det känns som om jag kanske har något att ge.

Längtar efter semester.
Längtar efter att bara vara.
Känner att jag skulle behöva vara ledig i ett par månader.
Men får nöja mig med tre veckor.

Imorgon kommer älsklingen hit.

Nationaldagen firades på ett trevligt sätt.

Samling i hembygdsparken och musikkår som spelade.
Det är något visst med rytmen och blänket i blåsinstrumenten.

Små grå stugor bak hängbjörkens slöja.

Det bjöds på hemslöjd och honungsmackor, utställning av gamla
saker och lite spontanloppis.

Vi åt korv, bakelse och smålandskringla, drack kaffe och saft.
Barnen mumsade på hemgjorda polkagrisar.

Prästen höll tal och det hurrades för Sverige.
Nationalsången sjöngs och nya medborgare hälsades välkomna.

Hästskjutsen skramlade förbi och brukshundsklubben hade uppvisning.

Människor umgicks, pratade och skrattade.
Barnen sprang runt och lekte.

På det hela taget en väldigt fin och härlig nationaldagseftermiddag
i solens sken.

Jag kanske inte är så kass på trädgård trots allt.

När jag flyttade hit fanns det inte en enda rabatt som var värd namnet.
Hyresgästerna före mig hade noll intresse och hade låtit gräset ta över
och dödat de blomster som eventuellt funnits.

Förra året hämtade jag fram växter som jag hittade utanför tomtgränsen.
Antagligen har de kastats vid någon utrensning.

Av människor i min närhet har jag tiggt både blommor och träd.
Några har jag köpt.
Andra har jag sått.

Nu går jag med ett litet glädjepirr inombords och ser på de tidigare så
igenvuxna platserna i trädgården och vet att det är jag som skapat
dessa små öar av skönhet.

Med mygg och knott och busig hund, gräver jag i min blivande örtagård.
Ikväll började jag lägga den ram av gamla vackra tegelstenar som ska
omgärda min lilla dröm.
Det blev precis som jag tänkt, med de olikfärgade stenarna mot den
mörka myllan.

Till slut började regnet falla och himlen blev mörk.
Något snopen blev jag när klockan visade på halv tio.

Bara att runda av kvällen nu och gå till sängs.

Sitter vid köksbordet och ser på den ljusa sommarhimlen.
Skymningens ljus är mjukt som sammet.

Genom den öppna dörren hörs koltrastens sång.
Jag bor på världens vackraste plats.
Det här är mitt paradis.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag har klippt gräset och det blev så fint.
En och en halv timme tar det.

Sedan kröp jag runt och rensade rabatter.
Klippte gräskanter med sax för trimmern låter så illa
och så sprätter den iväg allt hit och dit.

Plockade en liten söt bukett av midsommarblomster,
smörblommor och hundkex.

Nyponrosorna slår snart ut.

Jag vattnade växter som jag fick av mor och far igår.
Prästkrage, flox och så en sort jag inte vet namnet på men
som jag tycker är så fina. De ser ut som gula prästkragar
och blir väldigt höga. Någon som vet namnet?

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Ännu ett fågelfynd idag.
Min ena katt har senaste veckan kommit in med en fågel
om dagen. Jag vet inte om han menar att det är en lagom dos?
Har han hört mig säga hur mycket jag tycker om fåglar kanske?

Först var det en svart och vit flugsnappare, sedan en blåmes,
efter det en domherre och idag en gulsparv.

Dock måste tilläggas att han bär in dem mycket försiktigt och
låter mig ta dem. Chockade men levande andas de sedan häftigt
i min hand. När de pausat en stund flyger de iväg.~

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Entonigt maskinsurr hörs än ifrån bonden.
Han ska väl bärga förstskörden innan regnet kommer.

Själv ska jag krypa ner mellan svala lakan och invänta myggen.....