Dagarna som räknas

Konstig stämning på jobbet idag.

I fredags, när jag var ledig, hade de tydligen möte på jobbet.
Lagledaren hade varit mäkta irriterad (med rätta) och gett en kollektiv
utskällning och sedan sagt att hon skulle sluta som lagledare.

Tydligen visste inte chefen om detta, vilket jag tycker är märkligt, för
borde man inte informerat honom först?

Nåväl.
Vissa var skitsura.
Jag fick mig en skopa av en tjej på jobbet.
Jag råkade stå i vägen, gubevars.
Men jag tror att det var annan ilska som pös ut på mig för hon hade
nog fått en varning.

Senare på dagen smörade hon för mig.
Hon stod bredvid mig och pratade i telefon med sin mamma, tror jag.
Då sade hon till henne att jag är den enda hon litar på, på jobbet.

Vilket fick mig att fundera vidare.

På något underligt sätt har min position som människa förändrats.

Förut har jag aldrig känt mig lyssnad på.
Ingen har bett mig om råd, ingen har gett mig några förtroenden.

Men nu är det helt annorlunda.

Det ska berättas saker för mig "för att man vet att det stannar där".
Jag blir tillfrågad om råd i olika situationer och får ofta höra att jag är
så "lugn och trygg".

Kanske håller jag äntligen på att bli den jag alltid velat vara?

¨~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag har bakat brödbullar ikväll.
Är så hjärtinnerligt trött på "köpebröd" just nu.

Lade några stycken i en påse och hängde på grannens dörr.
De sitter kanske fint när han äntligen komma in ikväll.
För idag kör han hö.

Traktorerna brummar konstant.
Fina raka strängar läggs.
Vänds och pressas sedan ihop till balar.
Det doftar nyslaget hö lång väg.
En underbar doft.

Och plötsligt minns jag andra somrar för länge sedan.
Då när man var ledig.
Hade sommarlov.

På bara fötter följde jag järnvägen och svängde av upp till bonden.

I en tom och skramlig hövagn skumpade vi fram genom skogen.
Mjukt vaggade, överst på lasset åkte vi tillbaka.
Jag och min bror.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Äntligen har jag grävt färdigt i min örtgård.
Inte helt enkelt med en kärvänlig hund som helst ska sitta eller ligga
preciiiiis framför matte.

Eller hjälpa till att gräva.
Långhårig hund och fuktig jord är ingen bra kombination om man
vill ha det någorlunda rent inomhus.

Nu måste jag fatta beslut om hur jag ska placera gångstenarna.
Sedan kan vi börja så.
Eftersom jag är så sent ute blir det väl inte så mycket i år.
Men lite sallad och kanske rädisor eller lök, hinner bli klart?

Jordgubbarna mognar nu, en efter en.
Kanske borde jag inte, men det är så gott att äta upp dem efterhand.
Solvarma, direkt ifrån plantan.