Super....not...

TV:n stod på i det tomma lunchrummet och jag hajade till
av barnagråt.

Super-Nanny.

En liten söt flicka med tofsar sitter ihopkrupen på en trappa
och gråter och snyftar ynkligt.

Supernannyn säger förnumstigt till flickans far att barn minsann
inte alls tar skada av tillrättavisningar.

Fadern ser lite olycklig ut.

Trappan kallas för Skämstrappan och flickan sitter där för att hon
inte delat med sig.

Nannyn säger till fadern att han ska gå och fråga sin dotter om hon förstår
varför hon sitter där. Dottern säger att hon förstår och kastar sig om halsen
på sin pappa och säger "Jag älskar dig pappa!"

Jag känner en arg klump växa i magen.

Det syns på flickan att hon inte alls kopplat ihop sitt straff med det som
de vuxna tyckte att hon gjort fel. Det enda hon önskar i det ögonblicket
är att hennes far, som ska vara hennes trygghet, ska ta henne ur den
hemska situationen. Hon vädjar till honom med sitt "Jag älskar dig pappa!"
"Se mig, älska mig!"

Jag tror inte att hon lärde sig något annat än fruktan och ensamhet.

Man måste lära barn glädjen i att dela med sig.
Bannor kommer man ingenstans med.

Det enda som får oss människor att vilja göra "rätt" är beröm och uppmuntran.

Jag skulle vilja ta den lilla flickan i famnen och visa henne ett annat sätt
att lära sig göra "rätt"...


Borta?

Jag hade massor av intressanta saker att skriva om!
Men nu när chansen finns är minnet helt tomt....

Barnen är på kalas.
Maskeraddisco, var det visst.

Dottern är (självklart) utklädd till prinsessa.
I vacker vit klänning med rosa rosor på.
Håret skulle hon ha i två tofsar med snoddar med pärlor om.
Ögonlock, kinder och mun målades rosa.
Mamma släppte till lite mascara (men bara när det ska kläs ut!).
Så till sist en rosa krona på huvudet.
Söt som en bakelse blev hon...

Sonen ville vara riddare.
Vi klurade på hur vi skulle kunna fixa en hjälm.
En sån med galler för näsa och mun.
När han tog på slängkappan och stod med svärdet i hand,
frågade jag om han inte ville vara Zorro istället.
Jovisst!
Vi knåpade ihop en ögonmask, satte på en svart hatt och målade mustasch
och litet pipskägg.
Världens sötaste lille Zorro!

När jag såg på barnen kunde jag plötsligt se dem som äldre.

Sonen susade förbi och gav mig ett ögonkast.
Mustaschen och skägget lurade ögat för en sekund och han såg vuxen ut.
Min son, min älskade son.
Så lik mig på så många sätt.

Prinsessan stod allvarlig och högtidlig vid spegeln.
Hon är söt i vanliga fall men blir läskigt vacker och vuxen när hon målar sig.
Jag drog upp dragkedjan i ryggen.
Den vita klänningen och hennes uppsyn förde tankarna till bröllop.
Min lilla tös som alltid vet vad hon vill.

Skönt att de ännu är så små att man får krama och pussa dem (nästan) hur mycket man vill....

Flit

Jag hoppades hinna så mycket idag.
Men till och med jag har gränser....

Sov faktiskt till halv åtta, fast jag tänkt gå upp tidigare.
Startade tvättmaskinen, diskade upp och åt frukost.

Hängde tvätten ute och körde sedan de 40 minuterna
till stan och var där när affärerna öppnade.

Fick lätt panik över allt jag måste köpa.
Sonen fyller åtta år på lördag och det barn som inte fyller år
brukar också få någon liten grej.
Presentköp till två barn alltså.

Plus att dottern ska på kalas på söndag.
En present till alltså.

Plus att båda barnen ska på ett kalas nu i veckan
där inte mindre än fyra barn ska firas på samma gång!

Dyrt för stackars föräldrar...

En kvinna började prata med mig, där bland leksakerna.
Det visade sig att hon var fransyska.
Mycket trevligt möte.

Blev också erbjuden att köpa en guldring (som var misstänkt ljusgul)
av en rom(ska?).
Jag behöver ingen (gul)dring så jag tackade nej.
Tänk, sånt skulle aldrig inträffa i mitt lilla samhälle.

For hem och byggde om panelgardinerna till två kappor istället.
Fick alltså gardiner till två fönster för 40kr styck eftersom
hela paketet kostade 80kr.

Sen bakade jag bullar och gick upp med en påse nybakta till
grannen/chefen. Han var inte hemma just då så jag hängde dem
på dörren.

Skulle bakat så mycket mer men då var klockan redan 18.
Hämtade in tvätten, planterade några syrener.
Rensade i rabatterna och fortsatte gräva i min nyss påbörjade örtgård.
Får så ont i knäna av att ligga på dem och ryggen klarar inte av att jag
står böjd. Hämtade en låda att sitta på och det funkade väl okej men
jag blöder så himla mycket idag och det kändes som allt bara forsade
ut när jag satt ihopklämd sådär.

Så nu får det vara för idag.
Ska titta på Bonde söker fru för en gångs skull.
En karl ifrån trakten ska visst vara med och det vill man ju se...

Längtan

Rastlös.
Hänger vid datorn och väntar på något.
Men vad?

Fryser.
Vill ha varm naken hud mot min.
Varmt mjukt och hårt.

Låta tiden stanna och leken ta vid.

Total makeover

En kompis till mig har gått en makeupkurs
och ikväll var det dags för min förvandling.

Efter en god stund av duttande och penslande,
fniss och skratt,
fick jag så äntligen se mig i spegeln.

Första tanken var "Men gud, det är ju Helen Sjöholm!
Somliga säger att vi är lika.

Känns väldigt ovant med allt smink men visst blev jag hot!

Älsklingen sade att jag är vacker....både med och utan smink.......




Kul

En sån där kul dag idag.

Kom hem strax efter halv fyra.
Måste åka tillbaka till jobbet allra senast halv sex.

Ska lämna lilla hunden hos exet och barnen.
De ska på metartävling och korvgrillning.

Hur mysigt som helst.
Men jag ska jobba.

Tycker så synd om mig själv så jag tycker jag är värd lite glass.
Fast det är måndag.

En dag på stan

Hela lördagen travade vi runt i affärer.
Trots att solen sken så innerligt
och man borde ligga på en filt och mysa istället.

Affär efter affär avverkades.
Jag nöp i än det ena än det andra.
Den käre S pekade förhoppningsfullt på den och den.
Men jag vandrade vidare.
Sade "nja..." och rynkade på näsan.

Jag provade och provade.
Av med kläder.
På med kläder.
Av igen.

Lekte striptease i provrummen och S suckade hänfört.

Stängningsdags närmade sig och inte en krona var spenderad.
Sista affären och nu gällde det.
Skulle jag hitta något?

Plötsligt ställde sig S mitt i affären och skrek:
"Men ta en klänningjävel nu för helvete så vi kan åka hem!"

Nä. Inte gjorde han det.
Med tålamod som en ängel och med ett aldrig sinande leende
följde han mig hela dagen.

Jag fick fatt i något underbart rött som ledde tankarna till Marilyn Monroe.
S pekade på en blå dröm som jag tidigare dissat.

I provrummet satt båda som en smäck.
Håret uppsatt i svinrygg och med klack på skon
var det som en fyrtiotalsdröm.

"Det där är Miss Li stil", sade S som är lika svag för det som jag.

Jag kunde bara inte välja.
Båda var helt bedårande och smickrade min figur.
Med kill i magen bestämde jag mig för att ta pengarna jag fick
i födelsedagspresent och som jag egentligen tänkt spara till semestern.

Nu hänger de här, på bokhyllan bredvid mig.
Mina ögonstenar som bara väntar på att få bäras.




RSS 2.0
räknare
räknare