Dagarna som räknas

Jag hade massor av intressanta saker att skriva om!
Men nu när chansen finns är minnet helt tomt....

Barnen är på kalas.
Maskeraddisco, var det visst.

Dottern är (självklart) utklädd till prinsessa.
I vacker vit klänning med rosa rosor på.
Håret skulle hon ha i två tofsar med snoddar med pärlor om.
Ögonlock, kinder och mun målades rosa.
Mamma släppte till lite mascara (men bara när det ska kläs ut!).
Så till sist en rosa krona på huvudet.
Söt som en bakelse blev hon...

Sonen ville vara riddare.
Vi klurade på hur vi skulle kunna fixa en hjälm.
En sån med galler för näsa och mun.
När han tog på slängkappan och stod med svärdet i hand,
frågade jag om han inte ville vara Zorro istället.
Jovisst!
Vi knåpade ihop en ögonmask, satte på en svart hatt och målade mustasch
och litet pipskägg.
Världens sötaste lille Zorro!

När jag såg på barnen kunde jag plötsligt se dem som äldre.

Sonen susade förbi och gav mig ett ögonkast.
Mustaschen och skägget lurade ögat för en sekund och han såg vuxen ut.
Min son, min älskade son.
Så lik mig på så många sätt.

Prinsessan stod allvarlig och högtidlig vid spegeln.
Hon är söt i vanliga fall men blir läskigt vacker och vuxen när hon målar sig.
Jag drog upp dragkedjan i ryggen.
Den vita klänningen och hennes uppsyn förde tankarna till bröllop.
Min lilla tös som alltid vet vad hon vill.

Skönt att de ännu är så små att man får krama och pussa dem (nästan) hur mycket man vill....