Dagarna som räknas

Det är dags att laga mat och ikväll blir det Saffransdoftande sydfransk gryta.
En vegetarisk rätt som jag ska göra för första gången.
Hoppas det blir gott!

Imorgon hämtar jag barnen.
Ska bli så härligt att få ha dem nära igen.
Tänkte att vi kan baka bullar på lördag.
Dessutom ska de få se "vårt" hus för första gången.
Och klappa de små nyfödda lammen....

Vårt nya hem är ett paradis för en naturälskare.

Idag när jag var och handlade så blev jag stående vid ett fröställ.
De senaste dagarna har jag funderat mycket på vad jag vill göra med
den stora trädgård jag kommer att få när vi flyttar.
Sist jag bodde i hus drömde jag om en örtagård men det blev
aldrig som jag hade tänkt mig.
Kanske är tiden och platsen nu den rätta för att förverkliga den drömmen?

Jag minns barndomens trädgårdsland.
Alma hackade och räfsade, sådde och vattnade.
Hon visste hur det skulle vara.
Snörräta rader och bäddar som var upphöjda.
Jag var fem år och tyckte att det var så vackert.
Jag ville också ha det så.

När jag blev lite äldre plundrade vi Almas land.
Åt upp nästan alla hennes sockerärtor.
Stackars Alma.

Men kanske kan jag återskapa bilden jag har av hennes land nu.
Min dröm är inte så vidlyftig.
Bara några vanliga saker som salladslök, persilja, dill och gräslök.
Kanske timjan och basilika.
Potatis ska jag nog försöka odla i spann.
Barnen vill odla pumpor.

Och så ska jag ha en liten hörna med blommor.
Eller ska de kanske få rama in?

Drömmen om ett trädgårdsland är ljuv.
Jag vet inte riktigt hur man gör...men jag kan lära mig.

Fast jag har ju min gamla skruttgubbe...

Chefen gick förbi mig idag.
Tittade allvarligt på mig och frågade:
"Ska du gå hem nu?"
"Eh....ja, snart"
"Kom in till mig innan du går"
"Okej!"

Svälj.
Undrar vad han kan vilja.
Har jag gjort något galet?
Jag glömde en sak idag men det rättade jag till.
Det måste vara något annat.
Men vad?

Gick in till honom och han bad mig stänga dörren.
Svälj, igen.

Men det var inget farligt.
Han ville bara tala om hur mycket mer lön jag ska få.
1100kr!

Förut har han sagt att jag ska få 800 men nu blir det alltså mer än så.

Jag försökte se oberörd ut, att det liksom var självklart att jag skulle ha 
så mycket (mest av alla på företaget)  men inuti var jag så glad!

Han berömde mig för att jag är positiv och framåt, engagerad.
Jag tackade, skrattade och sade att jag inte kan låta bli att lägga mig i...
Men jag märker att han lyssnar på mina idéer och det känns gott.

Ensamstående tvåbarnsmamma.
Och jag är jäkligt stolt som klarar mig på min lön som nu blir knappt
tjugotusen....
Dessutom har jag alltid pengar kvar när månaden är slut.

Är man smålänning, så är man.....

Tog en tur till IKEA direkt efter jobbet.
Jag tycker om att gå där en vardagkväll.
Det är väldigt lite folk och det är tyst, lugnt och fridsamt.

Tittade lite på stolar.
Skulle vilja ha nya i köket.
Men bordet är köpt på loppis för 25kr (jag har målat det vitt),
så fabriksnya stolar känns inte riktigt rätt.

Nåväl, jag hittade några ramar, en duk, påskservetter och lite
annat smått och gott.

Till slut kom jag ner på fynd och gick ett varv.
Hittade inget av intresse och skulle just gå, då jag såg ett äldre
par som tittade på sängar.
Jag bestämde mig för att ta en titt jag också, för barnen behöver
nya och jag har tänkt köpa i samband med att vi flyttar om två veckor.

Och där står de!
Två stycken, precis den sorten som jag ska ha!
Rejält prissänkta och helt felfria!
Hur gör jag nu??

Jag ringer "akuten".
"Hej mor! Vad gör ni?"
"Åh....jag bara sitter här och läser lite. Var är du? Det låter så konstigt?"
"Jag är på IKEA! Och jag har hittat sängar till ungarna!"
"Men då behöver du ju hjälp! Pappa och jag kommer!"

Snälla, snälla mamma och pappa......

Så jag satte mig på "mina" sängar....och paxade dem!
Hann räkna ut att jag sparade 560 kronor på att fynda.
Och så passade jag på att ringa och prata med Lejonet också för
att fördriva tiden...

Snabbt kopplade pappa på släpet och letade fram presenningen.
Tjugo minuter senare var de hos mig.
För enkelhetens skulle tog de sängarna med hem till sig så länge.

Glad för fyndet och tacksam för att jag har så snälla föräldrar!

Nu har jag läst lite på nätet om magkatarr och vad fick jag veta?
Jo, att fet mat ofta är en orsak.
Och jag som har ätit enligt LCHF!

Så goodbye med det nu då och komsi, komsi alla goda smörgåsar!!

Det där med magen som krånglar....
Kan det kanske vara så att jag fått magkatarr igen...?

Jag känner liksom min mage hela tiden.
Det känns inte bra där.

Stress?

Ja, antagligen.
Jag upplever en ständig inre stress.
Önskar jag kunde bli av med den.

Handen på hjärtat, hur ofta går du ut och går bara för att gå?

Nuförtiden går vi en runda för att motionera.
Ofta i ett snabbt tempo.
Inte sällan med näsan i marken.

När jag var liten strosade mina föräldrar.
Vi campade ofta tillsammans med våra släktingar.
Nästan varje kväll gick vi en runda på campingen och i omgivningarna.
För att titta på folk, titta på husvagnar, kanske prata med någon.
Det var trevligt.
Vi gick långsamt, vi hann prata med varandra och jag och brorsan hann
dyka in i buskage eller springa en extra runda, vi hann ifatt ändå.

Jag ska börja gå igen.
Gå och dofta på våren, som ju faktiskt kommit nu.
Se på gräset som växer, se på bladen som spirar.
Strosa.....

Efter att ha huserat ganska länge på Passagen så är jag lite sugen på att starta ett nytt "hem".
Hoppas att det blir trivsamt här och jag hoppas hitta en massa ny intressant läsning.