Dagarna som räknas

Det är otäckt att ha sin älskade ute på vägarna.

Flera gånger i natt har jag vaknat och tyckt att jag hört snöplogen.
Det är bara det att här kör ingen snöplog.
Det är vinden som dånat i huset.
Den har skakat huset så till och med elementen skallrat.

Trots nattlinne, täcke och tjock urgosig extrafilt frös jag.
Sonen sover med sommartäcke och tycker det är varmt...
Ja, sån var jag också i hans ålder.
Sov alltid med en fot utanför täcket för att få svalka.
Roligt att se att han gör likadant.

Vi hade en mysig stund innan det var dags att skjutsa honom
till skolan. Såna stunder har vi aldrig annars eftersom jag måste
lämna dem på fritids mellan halv sju och sju i vanliga fall.
Lillasyster sov ända tills jag kommit hem igen och hunnit skotta
gårdsplanen. När jag kom in fick kroppen jobba lite med gummibandet
och sedan skakade mina händer så jag knappt kunde hälla upp kaffe.

Skrållan blev jättetrött av att skotta och snarkar högt nu i sin korg....

Igår var vi hos läkaren och fick konstaterat att dottern har scharlakansfeber.
Vi fick inte komma dit förrän 15.30 så vi kunde inte börja medicinera
förrän igår kväll vilket betyder att hon smittar tills i morgon kväll.
Så vi får vara hemma i morgon också.
Barnens far åker till Ryssland med jobbet i helgen så vi tror att det
kanske är bäst att han inte träffar barnen innan han åker.
Ryssland är väl inte ett land man vill bli sjuk i.

När jag tittar ut ser jag lite blå himmel mellan grå skyar.

Vaknade inatt av ett ljud.
Katterna var ute så jag tänkte genast att de nog ville in.
Misse Månsing har sitt eget speciella sätt att påkalla
uppmärksamhet när han vill in.
Han tar sats och hoppar upp på dörren.
Slår skallen i fönsterrutan, sätter klorna i fönsterkarmen
och kasar sedan ned.
Tjong, kas, duns.

Jag klev upp och släppte in dem.

Kröp ner under täcket men då hördes ljudet igen.
Aha!
En mus i fällan under diskbänken.
Jag väntade lite.
Ibland sprallar de stackarna en stund innan de dör.
Men nu hörde jag att musen drog runt på fällan.
Så kunde vi ju inte ha det.

Jag stängde för Skrållan så hon inte skulle kunna "hjälpa till".
Tvekade lite vid skåpsdörren och funderade på vad jag skulle göra
om musen for ut. Bestämde mig för att den nog skulle vara ganska
lätt att fånga eftersom den släpade på fällan.

Musen blev rädd när jag öppnade och försökte gömma sig.
Den satt fast med ett bakben.
Det doftade starkt. Av rädsla?
Jag tog upp fällan och det lilla livet såg skräckslaget på mig med sina
pepparkornsögon. Jag log lite och sade att den inte behövde vara rädd.
Har man överlevt fällan ska man absolut ha en andra chans.

Jag öppnade ytterdörren, lossade fällan, och släppte iväg musen.
Den gömde sig bakom sopkvasten.
Jag vet inte hur skadad den var men den var i alla fall borta
i morse när jag tittade efter.

Lyckligt slut!

Snön fullkomligt vräker ner!
Inte roligt alls att jobba i sånt väder.
Men idag sitter jag vid mitt köksbord och tittar ut...och tycker att det
är ganska mysigt.

Dottern har klagat på att det gjort ont att svälja i några dagar nu.
Igår upptäckte jag att hon var prickig på hela kroppen.
Små, små röda prickar som kliar.
Vattenkoppor tror jag att hon haft. Kan man få det igen?

Så idag är vi hemma och tänk jag tycker att det är skönt!
Dottern myser i soffan och har ingen feber.

Är det skillnad när män och kvinnor är hemma med sjuka barn?
Det första jag tänkte i morse var att nu hinner jag tvätta och stryka,
städa badrummet och dammsuga och torka golv och ÄNDÅ hinna
med att vara med barnen.

Barnens far hade sovit i soffan....

Hur upplever ni det?

Vaknade till en riktigt kall och klar morgon.
Bredvid mig snusade sonen som kom nertassande klockan sju.
Klockan åtta smög jag ur sängen och in i duschen.

Steg sedan ut i den stränga kylan och tömde aska och hämtade ved.
Det var ljuvligt ute med sol och fågelkvitter.

Kände mig glad och utsövd men blev blixtrande arg när hundskrället
stal smörgåsar från frukostbordet när jag tittade bort.
Känns dock lite bättre nu när kaffet runnit ner i strupen
och jag fått lite mat.

Kanske kan få med mig barnen ut på skridskoåkning.
Måste i så fall skotta isen igen.
En sväng till biblioteket annars, eller mormor och morfar.
Får väl se vad det blir.

En kille på jobbet blev pappa i veckan.
Samma dag fick jag veta att en av tjejerna på jobbet är gravid.
Det finns indikationer på att min bror och hans sambo väntar nummer två.

Klart att det känns.
Klart att det gör ont.

Det kunde varit vi.

Jag retar mig på att på alla modellbilder står tjejerna och trutar
med munnarna så att det ser ut som om de blåser.
Detta är något man ser överallt på nätet också där tjejer
fotar dagens outfit.

Jag tycker att alla dessa blåsmunnar gör att tjejerna ser idiotiska ut.

Det där med dagens outfit fattar jag inte heller.
Vad bryr jag mig om vad andra har på sig?

Nä, ja ä int bittär.
Tycker bara att det är så urbota löjligt.

Jag behöver en dubbelsäng.

En son som vill sova hos mig varje natt.
Rygg som bråkar extra mycket när sängen ska delas med käre S.

I need space.
En dubbelsäng.

När ska jag få råd med det?

Idag fyller min dotter 7 år.

För sju år sedan satt jag i kvällen och var hur pigg som helst.
Jag tror att jag såg på TV, där på BB.

Hon hade bråttom.
Vi skrevs in 16.14.
Tre kryst senare kom hon.
Klockan var 16.32.

Barnens far kom hit tidigare ikväll med presenter och pizza.
Till efterrätt blev det chokladpudding med vispgrädde.

Sonen ville följa med pappa hem men kommer hit i morgon igen.
Så ikväll är det bara jag och det lilla födelsedagsbarnet.
Min lilla tokroliga unge.

Jag har så många idéer jag vill sätta i verket.
Barnen har bytt rum med varandra och det är mycket fix
innan vi kommer i ordning.

Jag måste sy gardiner till sonen och jag vill sy nya till köket
men har inte den mellanspets som jag tänkt mig så det går inte.

Igår flängde vi runt i byn.
Biblioteket.
Willys.
IKEA.
Där vi även åt middag.
Maxi.
Återvinningen.
Klockan var tre innan vi var hemma!

Idag måste jag fortsätta med gardinerna.
Klippa sonen.
Baka muffins och kakor.
Dottern vill åka skridskor.
Måste prova skridskorna också ja...tror inte att sonens passar.

Jag är jättesugen på att ta bort ljusstakar och stjärnor nu.
Allt det andra plockade jag bort i helgen.
Nu vill jag ha ljus!
Ljust grönt, milt gult, mjukt rosa.
Jag vill ha Påsk!

Blå himmel och sol.
Grannens skorstensrök rör sig knappt så det är ingen vind.
I mitt kök värmer spisen.
Ute är det fjorton grader kallt.
Härlig vinterdag.

Idag äter jag gröt.
Måste få ordning på min mage på något sätt.

Jag är så ledsen för de tio extrakilon som jag lagt på
mig de senaste tre åren.
Det som känns jobbigast är att jag inte vet vad jag ska
förändra för att få bort dem.

Kilona har kommit krypande när jag börjat använda Bregott,
grädde och smör och fetträdslan släppt.
Jag vill ju inte äta en massa E-nummer och annat skräp.

Det verkar vara flera stycken som gått upp i vikt på mitt jobb.
Jag tror att mycket beror på att vi inte har någon lunchrast.
Man har ingen möjlighet att byta miljö, sätta sig och äta en stund
i lugn och ro.
Istället trycker man i sig en macka i farten medan man jobbar.
Den enda rast vi har är kvart i nio på morgonen och en halvtimme
framåt. Sedan jobbar vi resten av dagen.

För var det så enkelt, tycker jag.
Det var bara att bestämma sig och låta bli allt fett så gick man
ner i vikt på ett kick.
Men nu när det finns så många olika läror blir jag bara förvirrad.
Jag är dessutom ständigt hungrig.
Min kropp säger till att den vill ha mat efter 2,5 timme.
Jag är inte sugen, utan hungrig.

Jag har provat att plocka bort alla kolhydrater för de menar ju
att man håller sig mätt längre då.
Men så fungerar inte min kropp.
Jag är ändå hungrig två och en halv timme efter att jag ätit
ägg och bacon.

Känner mig så uppgiven.
Vill inte se ut så här.
Inga kläder i garberoben passar.
Inte måste man väl bli plufsig för att man närmar sig fyrtio?

Ska man bara ge upp och gilla läget?