Dagarna som räknas

Flera gånger i natt har jag vaknat och tyckt att jag hört snöplogen.
Det är bara det att här kör ingen snöplog.
Det är vinden som dånat i huset.
Den har skakat huset så till och med elementen skallrat.

Trots nattlinne, täcke och tjock urgosig extrafilt frös jag.
Sonen sover med sommartäcke och tycker det är varmt...
Ja, sån var jag också i hans ålder.
Sov alltid med en fot utanför täcket för att få svalka.
Roligt att se att han gör likadant.

Vi hade en mysig stund innan det var dags att skjutsa honom
till skolan. Såna stunder har vi aldrig annars eftersom jag måste
lämna dem på fritids mellan halv sju och sju i vanliga fall.
Lillasyster sov ända tills jag kommit hem igen och hunnit skotta
gårdsplanen. När jag kom in fick kroppen jobba lite med gummibandet
och sedan skakade mina händer så jag knappt kunde hälla upp kaffe.

Skrållan blev jättetrött av att skotta och snarkar högt nu i sin korg....

Igår var vi hos läkaren och fick konstaterat att dottern har scharlakansfeber.
Vi fick inte komma dit förrän 15.30 så vi kunde inte börja medicinera
förrän igår kväll vilket betyder att hon smittar tills i morgon kväll.
Så vi får vara hemma i morgon också.
Barnens far åker till Ryssland med jobbet i helgen så vi tror att det
kanske är bäst att han inte träffar barnen innan han åker.
Ryssland är väl inte ett land man vill bli sjuk i.

När jag tittar ut ser jag lite blå himmel mellan grå skyar.