Dagarna som räknas

De senaste veckorna är ljung den färg jag längtar efter mest.

Det händer så otroligt mycket nu och jag älskar det.
Jag vill så mycket.
Har tusen olika idéer och vill göra dem alla NU.
(Är man Vädur eller??)

Är helt såld på ull och läser, läser och läser.
Kommer plötsligt på att jag faktiskt känner (lite grand i alla fall)
en äldre dam alldeles i närheten som säkert vill lära ut.
Att jag kan vara så säker på det beror på att både hon och hennes
man är med i Hembygdsföreningen och strävar efter att visa
hur det var förr.

Spinnrock då? Eller slända?
Slända verkar svårt.
Spinnrock också i och för sig.
Känner att jag vill ha en.

Kikar på Blocket onsdag kväll.
Börjar från slutet och plötsligt är den bara där.
Jättefin och till det facila priset av femtio kronor.
En mil ifrån där jag bor.

Annonsen utlagd 19 juni.
Skit, den är säkert såld och de har glömt ta bort annonsen.
Slänger iväg ett mail på vinst och förlust.

Fick svar idag att den finns kvar!
Mitt hjärta slog av upphetsning.
Jag som har telefonskräck ringer utan tvekan och ber att
få komma och titta på den.

Tar en titt på Blocket igen för att kika på annonsen
och se hur det var spinnrocken såg ut.
Annonsen borta.
Försvann väl idag, den 19:e.
Jag råkade alltså se den sista dagen den fanns ute.
Då är det bara meningen.

Frun i huset visar runt och säger att de ska flytta.
Vi ser på spinnrocken och den är så fin, så fin
och verkar fungera.
Hon undrar om jag vill ha en "nystsnurra" också.
Klart jag vill!

Efter en stund har vi tittat runt och jag har paxat
ett litet brunt bord, ett slagbord och ett ljuvligt litet skrivbord...
Får komma dit med släp någon dag och hämta!

Medan vi pratat har vi kommit underfund med att hästarna
som går utanför är min kusins!
Jag har inte träffat den här kusinen sedan jag var liten
men nu anar jag henne genom att se på hennes hästar.

Nu fattas bara kardor men det kan jag låna av en kollega.

Mer då?

Jo, igår lyssnade jag på lokalradion.
Det brukar jag inte göra när jag jobbar men just då var jag hemma
och hörde därför ett program där människor efterlyser saker.

En man efterlyste en moped av ett särskilt märke och med
en viss årgång.
En sådan har ju jag!
Den har stått och samlat damm hos mina föräldrar i 25 år.

Jag som hatar att ringa, ringer upp och berättar att jag har vad som söks.
Efter en stund ringer mannen ifråga upp och är intresserad.
Eventuellt blir det affär i helgen.

Jag funderade lite på vad den kan tänkas vara värd.
Någon tusenlapp kanske.
Blir väldigt paff när jag kollar upp på nätet i vilka priser de står
och inser att jag kan få bortåt 7 - 8000 om jag har tur!
Tjohoo!
En lågavlönad ensamstående mammas dröm!

Kommer det mera? Ja!

Har i flera veckor nu grunnat på vinterboende för kaninen.
Inne vill han absolut inte vara.
Burar är dyra, även begagnade hemmabyggen.

En av kollegorna berättade idag att han varit på loppis
i helgen och tänkt på mig för där fanns en jättefin utebur
för 250kr! Gissa om jag ska hänga på låset när de öppnar i helgen??
Vore helt kanon om den finns kvar men gör den inte det
så bygger jag en själv.

Sen var det det där med personlig utveckling...

Provade att göra aurarening på S förra helgen och det var
en speciell upplevelse.
En djup känsla av stillhet och ro.
Jag var ganska skeptisk när jag började men märkte snabbt
att jag faktiskt kunde känna som "kanter" i luften.
Mina händer böljade en aning så att det kändes som vind under
dem och det strålade, stack och pulserade i dem.

Härom kvällen gjorde jag också en utflykt till mitt inre barn.
Det var en mycket rörande upplevelse att möta sig själv som liten
och att ta hand om detta barn och känna kärleken.
Underbart upplyftande och stärkande och gör att jag känner mig
mer levande. Det är som om det vuxna förnuftet får maka lite på
sig och släppa in mer lek i livet.

Det känns som om det är full fart i mitt liv nu och jag känner en
ENORM lust att ta in kunskap av alla de slag!

Glädje!

Är så himla sugen på att sticka.

Hittade ett superroligt mönster där man stickar en kofta
uppifrån och ner!?

Ska testas.

Hittade också helt underbara garner.
Handfärgad ull.
Otroligt svårt att välja färg bara.
Alla är lika vackra...

Studsade upp ur sängen när jag mindes att jag lovat
rasta hundar på morgonen.

Högg tag i en fleecetröja i farten och klev i gummistövlarna
som stod på altanen.

Regnet föll ymnigt men varmt över mig när jag gick iväg
bortåt skogsvägen.

Hundarna gjorde vad de skulle (och lite som de inte skulle)
och jag snappade åt mig vildhallon där vi gick.

Skogen är alldeles tyst när det regnar.
Inga fåglar hörs och ingen vind drar genom träden.

Stilla, skön morgon...

Det känns lite som att stå och stampa ibland.

Jag vet att allt är precis som det ska vara just nu.
Ändå kan jag inte låta bli att undra hur det ska bli.

I sommar har vi fått vara tillsammans mycket.
Mycket mer än vi är vana vid.
Och faktiskt...så kunde till och med rastlösa jag
uppskatta att ha sällskap den mesta tiden.

Det känns som om man går och väntar på att
få börja leva. Ändå lever vi ju här och nu.

Pratade med ett par kollegor igår som har män
som reser mycket. De var överens om att det är
skönt att få vara ensam några dagar, men att två
veckor är för länge utan deras livskamraters sällskap.

Jag sade vad vi brukar skämta om, S och jag.
"Jag är tillsammans med en sjöman! Han ger sig ut på de sju haven
och kommer åter om 14 dagar"

Det är så vi har haft det de senaste fyra åren.
Ses två helger på en månad.
Då vill man hinna med så mycket som möjligt.
Och självklart längtar man efter att få ha vardag ihop.

Tänker mycket på att det är så många saker jag vill göra.

Jag har i sommar fått tusen idéer och min kreativitet
har börjat öppna sig igen.

Men tiden räcker inte till och det gör mig ledsen och frustrerad.

En del säger "man hinner allt man vill".
Jag tror inte riktigt på det.
Det är så många vardagsbestyr som hela tiden kommer i vägen.

Jag önskar jag hade råd att bara jobba halvtid, för jobba vill jag.
Men samtidigt är jag rädd för att önska just detta.
Rätt som det är blir man kanske sjuk och kan bara jobba halvtid
men orkar inget annat.

Just nu syr jag på ett lapptäcke och jag känner hur bra jag mår
när jag får skapa. Puls och andning blir lugn och det är en
rogivande känsla som sprider sig i kroppen.

Dessutom vill jag sy väskor.
Både vanliga väskor och kassar som man kan ha när man går
och handlar. Är så trött på alla plast- och pappkassar som man
hela tiden betalar för helt i onödan.
Har även sett en väldigt söt virkad väska som jag bara måste göra.

Andra projekt...
Dottern vill att vi gör en bok ihop.
Jag ska skriva och hon teckna.
Hon är bara sju men tecknar redan helt otroligt bra.
Fångar ansiktsuttryck och kroppsspråk mästerligt.

Jag ska bygga en utebur till kaninen.
Han trivs inte i sin plastiga innebur.
Det syns på honom att han njuter när han får vara i sin
trekantiga bur ute på gräsmattan.
I buren jag ska bygga kan han bo på vintern.

Virka mormorsrutor...
Tar jättelång tid men blir så himla fint.
Somriga färger ska jag ha.
Mjukt fint bomullsgarn.

Måla...
Måla om dotterns skrivbord.
Ska också ge mig på en korgstol och se om den går
att spraymåla.

Sy...
Sovrummet behöver nya gardiner.

Virka...
Jag vill prova att virka med plast.
Återvinna plastpåsar och kanske göra en matta eller väska.

Reiki...
Hinner aldrig med att göra övningarna som ironiskt nog
ska hjälpa mig att bli mindre stressad.....

Det finns fler projekt i mitt huvud men någonstans måste man ju börja.....

Jag är en tråkig jävel.

Har tackat nej till flera olika tillställningar den senaste tiden.
Det är ju så snällt av dem att de vill ha mig med.
Antagligen beror det väl på att de uppskattar mitt sällskap
och ärligt talat så är jag ingen tråkig jävel...snarare tvärtom.

Det är bara det att jag behöver vara för mig själv.
Mycket och ofta.
Det är enda sättet för mig att hitta någon slags balans.

Om jag har människor omkring mig hela tiden
äts jag upp och förlorar mig.
Det spelar ingen roll hur trevliga och fina människorna är,
jag måste ändå ha mina egna stunder.

För mig är det som att störas av ett ständigt brus, att ha
folk omkring mig hela tiden.
Jag hinner inte vara mig själv för jag rättar mig så mycket
efter andras behov.
Då blir jag ledsen och mår dåligt.

Jag behöver vara med mig själv, i min egen takt och rytm.

Men det är egentligen inte så mycket därför jag tackat nej.
Nä, mest beror det på att jag nu under semesterperioden
bara träffar mina barn lördag och söndag.

Och då vill jag faktiskt ha dem för mig själv.
Så de så.

Vaknade till ett stilla regn.
Hunden, som inte får sova i sängen,
låg bredvid mig.

Det kan inte hjälpas
men för mig känns det som höst nu.

Luften är hög och klar.
Himlen ljusblå mellan skyarna.
Fåglarna sjunger inte längre.

Jag skulle gärna gått en runda
men orkar inte.

Veden skulle bäras in.
Orkar inte det heller.

Sparar mina krafter till jobbet.
Inte så många timmar idag så jag hoppas
det ska gå.

Det är en stilla och fin kväll.
Som gjord för att vara ute.

Jag skulle varit på berättarkväll i afton.
På gångavstånd från där jag bor.

Tvekade in i det sista.
Men måste inse att jag inte är i form
för att vara ute i skogen ikväll.

Jag som aldrig är sjuk är förkyld.
Så där eländigt så jag nyser hela tiden
och är trött och hängig.

Vilar mig istället och plockar med mina tyger.

Jagade getingar ovanför entrédörren
tillsammans med hyresvärden.

Gick till skogs med bärplockaren
för att hämta hem de många blå.

Tröttnade dock ganska snabbt,
ställde ifrån mig plockaren
och sprang en runda istället.

Fyllde traktorskopa med ved.
Städade ur vedboden.
Bar in all ved som just östs ut skopan.
Fyllde skopan ännu en gång.

Trött och hungrig.
Duschade och åt omelett med mjukost.

Hade velat göra ikväll; pyssla med lapptäckstyger.

Ingenstans hörs hans andetag.
Mitt hus är plågsamt tyst.

Inga skratt, inga skämt.
Inga samtal i ljusens sken, om Livet och Kärleken.

Hans händer leker inte med mitt hår.
Hans fingrar stryker inte över min hud.

Hans leende ögon ser inte på mig
och hans mun är inte här och viskar kärleksord.

Ikväll måste jag somna utan hans doft i mina lungor.
Hans trygga famn kommer inte att skänka mig nattens ro.

Han har farit och nu tog sommaren slut.