Tisdag
Det är kyligare ute och håller på att klarna upp.
Sonen har en kompis här hela dagen.
Hela huset är upp och ner vänt.
Blir till att städa sedan.
Skulle egentligen behöva åka och handla
men vill inte lämna barnen ensamma i huset.
Vi får klara oss med det vi har.
Känns som jag bara springer och passar upp.
Fixar mellanmål, lunch och fika.
Däremellan disk och tvätt.
När jag helst av allt vill virka...
Jag och dottern har bakat muffins.
Pappersformarna tog slut så vi fick hälla smet i andra små formar.
Det såg gulligt och gott ut.
I vita bunken står en surdeg och puttrar.
Sonen har en kompis här hela dagen.
Hela huset är upp och ner vänt.
Blir till att städa sedan.
Skulle egentligen behöva åka och handla
men vill inte lämna barnen ensamma i huset.
Vi får klara oss med det vi har.
Känns som jag bara springer och passar upp.
Fixar mellanmål, lunch och fika.
Däremellan disk och tvätt.
När jag helst av allt vill virka...
Jag och dottern har bakat muffins.
Pappersformarna tog slut så vi fick hälla smet i andra små formar.
Det såg gulligt och gott ut.
I vita bunken står en surdeg och puttrar.
Lov
Höstlov med barnen.
Det är så skönt att hinna med.
Visserligen hinner jag som vanligt inte med att få undan tvätt
och hålla så där fin ordning i varenda hörna, men jag hinner
vara med barnen och det är viktigast.
I söndags låg de i feber båda två.
Vet inte om det var för att de låg i blöt i en badtunna
hela lördagkvällen.
Det gick över snabbt i alla fall men för säkerhets skull
tog vi en lugn dag igår.
Vädret lockar inte till att gå ut fast man borde.
Jag har inte samma driv efter att ut och motionera längre heller.
Förr kunde jag inte gå en promenad utan att gå den så snabbt
att jag blev andfådd.
Nu strosar jag långsamt.
Säkerligen en av orsakerna till att kilo efter kilo biter sig fast i rumpan.
Jag är helt betagen av alla underbara pysselsidor som finns på nätet.
Så många duktiga kvinnor det finns som stickar, syr och virkar och
delar med sig av tips och mönster.
Jag blir sugen på att prova ALLT men har bara min lilla korg med
restgarner att tillgå.
Hittills har det blivit en grå sjal med mörkrosa uddkant och så har
jag börjat virka en vit liten trädgårdsmus.
Vad jag har saknat att handarbeta!
Problemet är bara att jag inte hinner allt jag vill.
Får nog försöka prioritera om lite.
Har du några restgarner du vill bli av med så hör gärna av dig!
Kanske kan jag hitta på något skoj med dem.
Det är så skönt att hinna med.
Visserligen hinner jag som vanligt inte med att få undan tvätt
och hålla så där fin ordning i varenda hörna, men jag hinner
vara med barnen och det är viktigast.
I söndags låg de i feber båda två.
Vet inte om det var för att de låg i blöt i en badtunna
hela lördagkvällen.
Det gick över snabbt i alla fall men för säkerhets skull
tog vi en lugn dag igår.
Vädret lockar inte till att gå ut fast man borde.
Jag har inte samma driv efter att ut och motionera längre heller.
Förr kunde jag inte gå en promenad utan att gå den så snabbt
att jag blev andfådd.
Nu strosar jag långsamt.
Säkerligen en av orsakerna till att kilo efter kilo biter sig fast i rumpan.
Jag är helt betagen av alla underbara pysselsidor som finns på nätet.
Så många duktiga kvinnor det finns som stickar, syr och virkar och
delar med sig av tips och mönster.
Jag blir sugen på att prova ALLT men har bara min lilla korg med
restgarner att tillgå.
Hittills har det blivit en grå sjal med mörkrosa uddkant och så har
jag börjat virka en vit liten trädgårdsmus.
Vad jag har saknat att handarbeta!
Problemet är bara att jag inte hinner allt jag vill.
Får nog försöka prioritera om lite.
Har du några restgarner du vill bli av med så hör gärna av dig!
Kanske kan jag hitta på något skoj med dem.
Söndag
Mörk morgon och regnet hänger i luften.
Ser fåren ströva på den gula ängen.
Nästan alla träd jag ser ifrån mitt fönster är gula nu.
Den vackra lönnen är helt kal.
Ett övergivet skatbo tronar i kronan.
Kaffet smakar bra och från spisen brusar det av varm eld.
Ville inte slita mig från sängvärmen.
Men ville heller inte sova mer.
Jag spänner mig när jag sover.
Vaknar med hårt knutna händer som värker.
Vet inte än vad dagen har att bjuda på.
Sonen ska antagligen leka.
Kanske vill dottern hjälpa mig att baka rosenbröd.
Ser fåren ströva på den gula ängen.
Nästan alla träd jag ser ifrån mitt fönster är gula nu.
Den vackra lönnen är helt kal.
Ett övergivet skatbo tronar i kronan.
Kaffet smakar bra och från spisen brusar det av varm eld.
Ville inte slita mig från sängvärmen.
Men ville heller inte sova mer.
Jag spänner mig när jag sover.
Vaknar med hårt knutna händer som värker.
Vet inte än vad dagen har att bjuda på.
Sonen ska antagligen leka.
Kanske vill dottern hjälpa mig att baka rosenbröd.
Grå morgon
Kroppens cykler går sin gång och de värsta hormonstormarna
verkar ha blåst förbi.
Kvar finns en ekande tomhet och ett gnagande samvete.
Det är som om luften är klarare men tunnare än förut.
Ångesten var som en våt kall filt vriden runt själen.
Det fanns inget sätt att ta sig ut.
Ingenstans att ta vägen.
Kroppen måste få röra sig.
Sparka, slå, skrika.
I lingonriset lade jag mig ner och skrek ut min sorg.
Runt omkring mig pratar alla om barn, känns det som.
Överallt ser jag dem, barnen, föräldrarna, de stora magarna.
Det kommer att ta tid att förstå att min chans är förbi.
Att jag aldrig mer kommer att få känna ett litet liv växa inuti mig.
Det är en mycket vacker känsla att få vara ett tempel
av värme och kärlek.
Jag kysser mina barn och smeker deras hud
och tänker på det barn jag aldrig fick hålla.
Det är en lång väg tillbaka och aldrig kommer det bli som förut.
Så många dörrar jag försiktigt öppnat och som nu är stängda igen.
Min kropp har fått utstå så mycket genom livet.
Lusten är förvandlad till rädsla igen.
Fredag
Fredag kväll i vårt hus.
Av gårdagens köttfärssåsrester gjorde jag en potatisgratäng.
Det kändes höstigt rejält och barnen gillade det.
Disken är undanplockad.
Nachosen framplockade till dottern.
Popcornen poppade i gryta (för att det blir så gott!) till sonen.
Mamma äter lite av varje...
Snart ska jag göra en repris på förra helgens chokladkaka.
Den ska vi toppa med grädde och mor vill ha kaffe.
Vi har det mysigt och skönt och jag är tacksam för att vi har det bra.
Det är bara den Käre som saknas.
Av gårdagens köttfärssåsrester gjorde jag en potatisgratäng.
Det kändes höstigt rejält och barnen gillade det.
Disken är undanplockad.
Nachosen framplockade till dottern.
Popcornen poppade i gryta (för att det blir så gott!) till sonen.
Mamma äter lite av varje...
Snart ska jag göra en repris på förra helgens chokladkaka.
Den ska vi toppa med grädde och mor vill ha kaffe.
Vi har det mysigt och skönt och jag är tacksam för att vi har det bra.
Det är bara den Käre som saknas.
Långa ben...
...är jag inte begåvad med.
Nu har jag lagt upp fem par byxor på en timme.
Ganska bra gjort, tycker jag själv.
Tre jobbyxor och två privata.
Köpte ett par byxor igår i strl 158.
De passade på längden!
Men var en aning strama i midjan...hm...
Nu har jag lagt upp fem par byxor på en timme.
Ganska bra gjort, tycker jag själv.
Tre jobbyxor och två privata.
Köpte ett par byxor igår i strl 158.
De passade på längden!
Men var en aning strama i midjan...hm...
Korpar
Pysslar på sonens rum.
Plockar med tvätt.
Tittar ut på regnet men går ut ändå.
Ser fler än tjugo korpar som samlats i skogen
för att kalasa på kadaver.
Vackra korpar.
Skymtar ett ögonblänk när de susar helt nära mig.
Hör deras kraa, vingarnas ljud, ser deras svarta glänsande kroppar.
Njuter av dem, deras skönhet.
Äter lite.
Fastnar vid datorn.
Stickgarner, mönster, underbara färger.
Längtan efter att skapa.
Vill göra så mycket.
Det är ett bedrägligt lugn.
När som helst brister det.
En fras i en känd melodi, ett barn som gråter på radio, en bild,
en tanke, en känsla i kroppen.
Gastkramande ångest och sorg som tar tag i hela kroppen.
Jag har lärt mig så otroligt mycket de senaste veckorna.
Om svåra beslut, om vikten av att lyfta fram alla tankar
och konsekvenserna av det, om sorg och kärlek starkare än allt.
Den ständigt gnagande frågan, gjorde vi rätt?
Vände vi verkligen på varje sten?
Samtidigt insikten om att vår kärlek antagligen inte
skulle nått samma djup
om vi inte valt som vi gjort.
Det går inte att vrida klockan tillbaka.
Man kan inte ångra sig.
Ändå gör man just det, ibland, då och då, ångrar sig.
Och ångrar sig igen.
Tänker på alla de kvinnor som får bära sorgen ensam.
Jag är inte ensam.
Vi pratar och pratar, om sorgen som är som ett tåg som rusar
rakt på utan förvarning.
Pratar om kärleken, den stora, som vuxit sig än starkare.
Vi är inte ensamma.
Vi har varandra.
Men ensam är man bland andra.
Det går inte an att yppa något för någon annan.
Sånt pratar man inte om.
Det är inte okej att vara ledsen.
Man får skylla sig själv.
Vår hemlighet är vår.
För resten av våra liv.
Som en glänsande korp flyger sorgen med oss.
Plockar med tvätt.
Tittar ut på regnet men går ut ändå.
Ser fler än tjugo korpar som samlats i skogen
för att kalasa på kadaver.
Vackra korpar.
Skymtar ett ögonblänk när de susar helt nära mig.
Hör deras kraa, vingarnas ljud, ser deras svarta glänsande kroppar.
Njuter av dem, deras skönhet.
Äter lite.
Fastnar vid datorn.
Stickgarner, mönster, underbara färger.
Längtan efter att skapa.
Vill göra så mycket.
Det är ett bedrägligt lugn.
När som helst brister det.
En fras i en känd melodi, ett barn som gråter på radio, en bild,
en tanke, en känsla i kroppen.
Gastkramande ångest och sorg som tar tag i hela kroppen.
Jag har lärt mig så otroligt mycket de senaste veckorna.
Om svåra beslut, om vikten av att lyfta fram alla tankar
och konsekvenserna av det, om sorg och kärlek starkare än allt.
Den ständigt gnagande frågan, gjorde vi rätt?
Vände vi verkligen på varje sten?
Samtidigt insikten om att vår kärlek antagligen inte
skulle nått samma djup
om vi inte valt som vi gjort.
Det går inte att vrida klockan tillbaka.
Man kan inte ångra sig.
Ändå gör man just det, ibland, då och då, ångrar sig.
Och ångrar sig igen.
Tänker på alla de kvinnor som får bära sorgen ensam.
Jag är inte ensam.
Vi pratar och pratar, om sorgen som är som ett tåg som rusar
rakt på utan förvarning.
Pratar om kärleken, den stora, som vuxit sig än starkare.
Vi är inte ensamma.
Vi har varandra.
Men ensam är man bland andra.
Det går inte an att yppa något för någon annan.
Sånt pratar man inte om.
Det är inte okej att vara ledsen.
Man får skylla sig själv.
Vår hemlighet är vår.
För resten av våra liv.
Som en glänsande korp flyger sorgen med oss.
Ensam kväll
Ensam ikväll.
Mina barn skulle varit här
men är i ett varmare land med sin far.
Jag hoppas de har det bra
och får bada så mycket de vill
och varm sol som värmer dem.
Min älskade är långt härifrån.
Jag saknar honom.
Vill att han ska sitta i soffan med mig
så jag kan känna hans kroppsvärme
hans doft.
Höra hans röst
prata, skratta, skoja, gråta.
Vill att han ska hålla om mig
när jag sedan går till sängs.
Jag är helt vidöppen
för vår kärlek.
Alla murar jag byggt upp
den distans jag hållit
finns ej längre kvar.
Jag har lagt mitt hjärta i hans händer.
Utanför mina fönster är det mörkt.
Rummet är dunkelt.
Svaga knäppningar hörs från köksspisen.
Mina barn skulle varit här
men är i ett varmare land med sin far.
Jag hoppas de har det bra
och får bada så mycket de vill
och varm sol som värmer dem.
Min älskade är långt härifrån.
Jag saknar honom.
Vill att han ska sitta i soffan med mig
så jag kan känna hans kroppsvärme
hans doft.
Höra hans röst
prata, skratta, skoja, gråta.
Vill att han ska hålla om mig
när jag sedan går till sängs.
Jag är helt vidöppen
för vår kärlek.
Alla murar jag byggt upp
den distans jag hållit
finns ej längre kvar.
Jag har lagt mitt hjärta i hans händer.
Utanför mina fönster är det mörkt.
Rummet är dunkelt.
Svaga knäppningar hörs från köksspisen.
Soffan och jag
Här i soffan sitter jag ikväll.
De som känner mig vet att jag inte är känd för att sitta ner...
Men ikväll är det ta-hand-om-mig-själv som gäller
och just ikväll ville jag sticka.
Den ljusa lurviga högen på bordet är en halsduk
som jag just gjort klart. Garnet är härligt mjukt och med
en fin glittertråd i som ger lyster.
I soffan ligger ett nystan Milano som ska bli en Åremössa.
Ett hjärta i himmelen
Skör som en nyss frusen vattenpöl.
Om jag kunde välja
skulle Han vara nära mig
hela tiden.
Bara hos Honom
känner jag mig trygg.
Det är bara Han som vet
bara Han som kan förstå.
Ingen annan.
Försöker samla mig.
Försöker vara
som vanligt.
Plötsligt väller sorgen över mig.
Jag vill höra milda sånger.
Lyssna till mjuka ord.
Vila i anden
inte skynda
inga måsten
bara vara.
Andas.
Om jag kunde välja
skulle Han vara nära mig
hela tiden.
Bara hos Honom
känner jag mig trygg.
Det är bara Han som vet
bara Han som kan förstå.
Ingen annan.
Försöker samla mig.
Försöker vara
som vanligt.
Plötsligt väller sorgen över mig.
Jag vill höra milda sånger.
Lyssna till mjuka ord.
Vila i anden
inte skynda
inga måsten
bara vara.
Andas.
Vänner
