Dagarna som räknas

Tänk om....

...det är så att de som bestämmer inte alls
vill ha bort arbetslösheten.

Så länge det finns arbetssökande, finns det folk
som tar även de uselt betalda jobben.

Tänk på...

...att så länge du hela tiden ska köpa nya plagg
till din garderob, nya smycken, nya möbler...

...så länge finns det barnarbete.

Om du inte köpte kläderna behövde barnen inte sy dem.

Hur kommer det sig...

...att vi blir så upprörda över människor som inte jobbar.
Som lever på bidrag och tar dagen som den kommer.

Men hyllar den som får ut en lön på hundra tusen i månaden,
som han/hon egentligen inte behöver?

Jag bara undrar lite.....

Ikväll ska jag träffa en väninna som jag inte sett sedan tidigt i höstas.
Hon är höggravid.
Det väcker känslor i mig.
Mest glädje.
Men det påminner också om allt som gjort, och gör, ont.

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Jag vill snusa på hästen.
Men hon är flyttad till en hage långt bort och jag har inte hunnit
ta mig dit.

Ibland behöver jag hästdoft i näsan och rufsig man i händerna.
Hennes mjuka mule och vackra ögon.
Jag brukar önska att hon vore min.
Lilla Saga.

Ägaren skulle gladeligen sälja henne till mig.
Problemet är bara att jag inte har råd.

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Jag har beställt en kurs i Reiki.
Väntar otåligt på att få sätta igång.
Har egentligen ingen aning om vad det handlar om.
Men det känns bra.
Det är viktigast.

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Inatt försvann en massa vatten ur barnens pool.
Det finns inga tecken på någon läcka.
Någon kubik verkar vara borta.
Mystiskt.
Som om en elefant tagit sig en slurk i natt.

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Solen skiner och det blåser kallt.
Svensk sommar.
Men myggen blåser ju i alla fall bort.

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Idag fick jag åter höra att jag är lik Helen Sjöholm.
På vägen hem sjöng jag för full hals "Du måste finnas".

Djupare än så blir inte dagens inlägg.

Det ena leder till det andra.

En kollega sade till mig en dag; "Du är den konstigaste jag vet."
Sagt med ett litet skratt och skräckblandad förtjusning i rösten.
Vi pratade om skyddsänglar och healing.

Lite senare på dagen fick jag ett papper av henne, med en adress
till ett medium, som hon tyckte jag skulle gå på kurs hos.

På kvällen loggade jag in på sidan och fick genast fel magkänsla.
En Hollywoodsnygg tjej i moderiktiga kläder.
Ytliga blogginlägg.
Hutlöst dyr kursavgift.

Kändes oh my, no way.

Mindes en sida jag tittat på flera år tidigare.
Hittade tillbaka dit och började läsa.
Läste, läste och fastnade.

I magen spred sig lugn blandat med upprymdhet.

Jag som är så orolig för allting har nu, utan att blinka, eller ens vara rädd,
anmält mig till en kurs i höst för att utveckla min medialitet.

Det är ENORMT stort för mig.
Lilla jag, liksom...?

Känn på orden "utveckla min medialitet".
Skulle du våga?

Men genom livet har jag lärt mig att när jag plötsligt för en gångs skull
slutar att tänka och bara gör, så är det rätt.

Som när jag helt oplanerat kastade ner några saker i en väska
och åkte alla milen till S, för att få träffa honom en andra gång
och vi tokälskade hela helgen.

Men det är en helt annan historia......

Hans tokiga infall fick mig att le.
Orden via sms.
En främling, som inte kändes främmande.

Minns att jag stod i tvättstugan, i mitt dåvarande hem.
Utanför var försommaren het.

Han ville komma ner och träffa mig.
Om så bara för en timma.
Många långa mil bara för att få bekräftat det hjärtat redan visste.
Ja, han brukar säga att det kändes så.

Vi var ljust klädda båda två.

Jag förvånades av hans tydliga kroppsspråk.
Han lade händerna för ansiktet, efter en blick på mig, och ustötte ett "Åh!"

Själv var jag van vid kontroll.
Både inre och yttre.

Tror att jag stod helt stilla när han kom fram till mig och slöt mig i sin stora famn.

Jag minns hans doft.
Att jag tyckte om den och genast kände mig trygg.

Hans leende bruna ögon som med tydlig glädje såg på mig.

Som den naturligaste sak i världen fattade vi varandras händer
och gick långsamt vägen ner mot sjön.

Idag är det fyra år sedan den dagen vi möttes.
Hand i hand vandrar vi än.

Ser tillbaka och ser framåt.

Ser att jag tar små steg.
En sak leder till en annan.

Tror att jag för ett tag sedan uttryckte en önskan att hjälpa andra.
Utvecklas. Dra ett strå till stacken, vara en del av universums kraft.

Har känt att det är dags att ta ett steg.

Samtalet i hammocken i helgen.
Om att låta livet ta en ny vändning.
Göra något annat.
Bli det man är ämnad för.

Tänkte nog mest att det gällde honom.
Känner att han har så mycket att ge.
Men det handlar lika mycket om mig.

Det skulle kännas underbart om vi båda tar ett steg och utvecklas
åt det håll vi önskar. Vi kan hålla varandra i handen när vi hoppar.
Och vi kan prata om allt. Växa tillsammans.

Man måste inte säga upp sig och ta lån.
Det finns möjlighet att förkovra sig på distans.
Jag vet att det kan gå.

Jag vill heala.
Hjälpa människor att må bra.

Jag brukar göra det i hemlighet.
Skicka energi till de som jag känner behöver det.
Kan jag utveckla det?

Kanske kommer jag att skriva böcker, som jag känt att jag velat
sedan jag var liten.
Men kanske kommer de inte att handla om det jag trott...

Regnet faller stilla utanför.
Morgonen vaknar långsamt.

Kändes som S låg bakom mig i sömnen.
Vaknade av sonens sms.

Skulle gjort så mycket på morgonen.
Men tiden alltför knapp.

Hastar i mig kaffe och yoghurt.
En ny arbetsdag väntar.

Jag dricker the och äter livsfarligt vitt bröd.
Med mina kära på andra ställen får jag tid till ingenting.

Kvällen går och regnet faller tungt på taket.
Himlen är blygrå och vinden ruskar omilt i trädens kronor.

Vi satt i timmar i hammocken och pratade.
Ibland ser man plötsligt möjligheter och nya vägval.

Han skulle kunna bli något helt annat.
Inte låta livet rinna iväg på ett kontor.

Vi talar om drömmen jag hade om honom när jag var ung.
Om att den kan vara fröet till boken jag vill skriva.

Plötsligt känns författarskapet som en möjlighet igen.
Tack vare honom och hans öppna sinne.

Kvällen fortsätter i tankar och jag går ut och slår med lie.
Det går lätt och känns som ett minne i kroppen.

Regnet väter mitt hår och rinner i strömmar över min panna.
Doften av syren och nyslagna nässlor når mina sinnen.

Jag svarar på en annons och får fina brev av kvinnan som vill sälja.
Det blir ofta brevväxlingar när jag vid något tillfälle köper något
och det visar sig alltid vara en intressant människa bakom orden.