Dagarna som räknas

Blå himmel och sol.
Grannens skorstensrök rör sig knappt så det är ingen vind.
I mitt kök värmer spisen.
Ute är det fjorton grader kallt.
Härlig vinterdag.

Idag äter jag gröt.
Måste få ordning på min mage på något sätt.

Jag är så ledsen för de tio extrakilon som jag lagt på
mig de senaste tre åren.
Det som känns jobbigast är att jag inte vet vad jag ska
förändra för att få bort dem.

Kilona har kommit krypande när jag börjat använda Bregott,
grädde och smör och fetträdslan släppt.
Jag vill ju inte äta en massa E-nummer och annat skräp.

Det verkar vara flera stycken som gått upp i vikt på mitt jobb.
Jag tror att mycket beror på att vi inte har någon lunchrast.
Man har ingen möjlighet att byta miljö, sätta sig och äta en stund
i lugn och ro.
Istället trycker man i sig en macka i farten medan man jobbar.
Den enda rast vi har är kvart i nio på morgonen och en halvtimme
framåt. Sedan jobbar vi resten av dagen.

För var det så enkelt, tycker jag.
Det var bara att bestämma sig och låta bli allt fett så gick man
ner i vikt på ett kick.
Men nu när det finns så många olika läror blir jag bara förvirrad.
Jag är dessutom ständigt hungrig.
Min kropp säger till att den vill ha mat efter 2,5 timme.
Jag är inte sugen, utan hungrig.

Jag har provat att plocka bort alla kolhydrater för de menar ju
att man håller sig mätt längre då.
Men så fungerar inte min kropp.
Jag är ändå hungrig två och en halv timme efter att jag ätit
ägg och bacon.

Känner mig så uppgiven.
Vill inte se ut så här.
Inga kläder i garberoben passar.
Inte måste man väl bli plufsig för att man närmar sig fyrtio?

Ska man bara ge upp och gilla läget?