Dagarna som räknas

Hela lördagen travade vi runt i affärer.
Trots att solen sken så innerligt
och man borde ligga på en filt och mysa istället.

Affär efter affär avverkades.
Jag nöp i än det ena än det andra.
Den käre S pekade förhoppningsfullt på den och den.
Men jag vandrade vidare.
Sade "nja..." och rynkade på näsan.

Jag provade och provade.
Av med kläder.
På med kläder.
Av igen.

Lekte striptease i provrummen och S suckade hänfört.

Stängningsdags närmade sig och inte en krona var spenderad.
Sista affären och nu gällde det.
Skulle jag hitta något?

Plötsligt ställde sig S mitt i affären och skrek:
"Men ta en klänningjävel nu för helvete så vi kan åka hem!"

Nä. Inte gjorde han det.
Med tålamod som en ängel och med ett aldrig sinande leende
följde han mig hela dagen.

Jag fick fatt i något underbart rött som ledde tankarna till Marilyn Monroe.
S pekade på en blå dröm som jag tidigare dissat.

I provrummet satt båda som en smäck.
Håret uppsatt i svinrygg och med klack på skon
var det som en fyrtiotalsdröm.

"Det där är Miss Li stil", sade S som är lika svag för det som jag.

Jag kunde bara inte välja.
Båda var helt bedårande och smickrade min figur.
Med kill i magen bestämde jag mig för att ta pengarna jag fick
i födelsedagspresent och som jag egentligen tänkt spara till semestern.

Nu hänger de här, på bokhyllan bredvid mig.
Mina ögonstenar som bara väntar på att få bäras.