Dagarna som räknas

Ännu en vecka har gått.

Datorn är oftast inte på när barnen är här.
I alla fall så är det inte jag som använder den.
Därav de långa tystnaderna.

Idag vill jag börja med att gratulera min käraste vän L, som ikväll
lät mig veta att han blivit far till en välskapt dotter! Härligt! Nu är du
tvåbarnsfar!

Skolavslutning idag.
Sång, sång och sång.
Alla från F-klassen till klass fem sjöng och spelade.
Många fina och roliga sånger.
Rektorn kompade på piano och höll tal.
Han verkar vara en fin man.
En sån som verkligen bryr sig och ser varje elev och lärare.
Han glömde inte ens mattanten och vaktmästaren.

Efteråt var det picnic planerat men eftersom vädret inte tillät det
utomhus, fick vi ha picnic inomhus! Riktigt mysigt blev det när alla
familjer bredde ut sina filtar och slog sig ner på golvet i Stora Salen.

Med mig hem fick jag en klasskompis till sonen.
En härlig kille med glimten i ögat.
De här pojkarna är så samspelta och det finns en sådan glädje
och respekt dem emellan som gör en glad i hjärtat.

Med vilda tjut sprang de nakna i trädgården och sköt på varandra
med vattenpistoler. Sedan snabbt in i duschen båda två, under fniss
och skratt. Några snabbar minuter hinner de sätta sina rumpor på
en köksstol och få i sig lite mat innan det spritter i benen igen.

Tanken slog mig att de kanske varit bröder i ett tidigare liv.

Dottern och jag känns så nära varandra.
Vi pratar om allt möjligt.
Hon är så klok.
En gammal själ i en ung kropp.

I veckan har jag läst en bok av Benny Rosenqvist.
Tror boken heter Ljusets folk, eller något sådant.

Benny är medium och hade en riktigt tragisk uppväxt men har valt
att sprida glädje istället för att göra sig till offer.

Han skriver om att vi valt våra liv och alltid har möjlighet att utvecklas
om vi bara vågar se möjligheterna och vända det onda till gott. Han
fick mig att tänka och se på mina val på ett annat sätt än tidigare.

När livet känns helt hopplöst ger det allt en helt ny dimension, om man
inser att man själv valt det liv man lever, medan man var på Andra sidan.
Att man har valt att gå igenom svåra saker för att lära sig något av dem.

Och det är lätt att sluta vara avundsjuk på andra som verkar glida fram
på en räkmacka, när man förstår att de har haft riktigt jobbiga och tuffa
liv förut och därför gjort sig förtjänta av ett lätt liv nu.

Karma, alltså.
Har funderat en hel del på det, sista tiden.

Känns som mycket håller på att falla på plats inom mig.
Jag kan inte peka på något konkret, det är mer en inre känsla.
På något sätt börjar också en önskan gro inom mig.
Att kunna hjälpa andra människor.
Hur eller med vad, vet jag inte.
Bara att det känns som om jag kanske har något att ge.

Längtar efter semester.
Längtar efter att bara vara.
Känner att jag skulle behöva vara ledig i ett par månader.
Men får nöja mig med tre veckor.

Imorgon kommer älsklingen hit.