Dagarna som räknas

Plötsligt blev torsdagen en hemmadag.
Sonen började må dåligt igår kväll och kräktes.
Var uppe en runda i natt också.

Jag gick upp halv sex och duschade.
Visste inte riktigt om det skulle bli skola i alla fall idag.
Sonen har nämligen plötsligt blivit rädd för allt möjligt
och det kan ibland få honom att kräkas.

Vit som ett lakan och skakande som ett asplöv
tassade han upp klockan sex och ville gå till skolan.
Men jag sade att det är okej att missa skolan om man är sjuk.
(Han började första klass i måndags)

Så nu är vi hemma alla tre.
Grämer mig att jag inte fixade i ordning kassan på jobbet igår dock...
Nu ska det väl gnällas om det...
Fast jag kan ju haffa den som kör vid lådan och förklara läget....