Dagarna som räknas

Nä, det ville jag inte ha när jag efter åtta månader äntligen gick till frissan.

Denna gången valde jag lantortsfrissan med den breda stockholmsdialekten.
Hos henne är tapeterna ilsket gröna, inredningen gammal och trött och framför allt
är hennes salong befriande tid- och modelös.

Frisörskan är en mogen härlig kvinna som bjuder på sig själv och sitt skratt.
Det märks att hon är trygg i sig själv.
Vacker är hon också, trots några kilos övervikt.

Hit kan man komma och känna sig hemma.
På den fin salongen (hos min kusin) känner jag mig alltid helt fel, av någon anledning.

Skamsen erkände jag att det var mycket länge sedan någon fått ansa min kalufs.
Hon bara skrattade och sade att hon aldrig skäller på kunderna för det.
- Det är ju inte JAG som får skämmas!

Så nu är jag fin igen och behöver inte ha håret flätat.
Endast 220 kronor fattigare.