Dagarna som räknas

Idag glömde jag mobilen hemma.
Kom på det på väg till jobbet och första tanken var att vända.
Men ångrade mig.
Sen var jag ju.
Resonerade lite snabbt med mig själv.
Behöver man egentligen vara nåbar hela tiden?

Beslöt mig för att det behöver man inte.
Det gick ju hur bra som helst förr när man inte hade mobil.

Och jag måste säga att det har känts skönt.
Fritt, på något sätt.
Ingen liten dum burk i fickan som gör mig påpassad var jag än är.

Alla borde kanske ta en mobilfri dag då och då?