Ont i halsen och trött
Märkligt pigg ändå idag
trots att vi vaknade så tidigt
(och var vakna för länge igår)
och han måste lämna mig för hemfärd klockan fem i morse.
Men tröttheten smög sig på
och jag lovade mig själv en tupplur i eftermiddag.
Först en snabb vända hem till unga tossiga kollegan
som vill sälja sin soffa till mig.
Fin soffa - men för dyr.
Den tjejen är en riktig säljare.
Så ringer telefonen.
"Mamma, får vi hälsa på dig?"
Underbara sonen frågar.
Pappa har fortfarande semester
men nu ville de vara hos mamma lite.
Hemska tanke - jag kände "jag orkar inte".
Jag skulle ju få sova ikapp lite.
Fortsätta måla.
Gå här och sakna Honom.
"Klart att ni får komma! Jag plockar upp er på vägen hem."
Sur och grinig och huvudvärk.
Barnen tittar förvånade på sin snälla mamma som inte alls låter snäll.
Jag försöker förklara att jag är lite trött idag
har ont i halsen
och att jag inte alls menar att låta så där.
Sonen vill klippa gräset.
Det vill inte jag.
Så vi klipper gräset.
Han börjar.
Når knappt upp att putta på men han kämpar.
Han är envis (var har han fått det ifrån?) och vill kunna själv.
Och där står jag och ser på
och vet att jag ser ut och känner mig
precis som min far
när vi var små och "kunde själv".
För det jag såg var all den tid det skulle ta att fixa till klippningen.
Sonen är duktig men också skapande.
Gräsmattan blir ju så fin om man kör lite runt
och hit och dit
och gör "banor" i gräset.
Jo, jag fixade det mesta och blundade för det som inte såg bra ut.
Resten av kvällen försökte jag vara mer uppåt
men jag måste erkänna
att det var ganska skönt när deras pappa kom och tog över ansvaret...
Samtidigt måste jag berömma mina barn som klarar att "hälsa på"
och inte blir ledsna eller så....
