Dagarna som räknas

I fyra timmar nu har jag sett på och lyssnat till, Lars Winnerbäck.
Jag får liksom aldrig nog.
Texter och musik som berör.

Rösten, den där rösten, som går rakt in i mitt allra innersta.
En känsla av att se och bli sedd.

Det känns som man känner honom fast man inte gör det alls.
Och det känns som han känner mig, oss, alla som han berör.

Jag kan inte annat än känna KÄRLEK för denne man.
Han sjöng mig igenom kärlekslöshet, ångest och oro.
Genom förvirring, "och allt var förbjudet".
Skilsmässa, nytt liv och så någon som "ska åt samma håll".
Nu gör det inte längre ont att höra sångerna.
Minnena är lagda i en ask och kan inte skada mer.

Underbara, vackra Miss Li som gråter när de sjunger "Om du lämnade mig nu".

Kära Lars, du ÄR värd det! Det ÄR rättvist! Alla är vi ju bra på olika saker!