Dagarna som räknas

Här har det varit väldigt tyst de senaste veckorna och det har "gnällts" om att det inte kommer något nytt...
Lite uppdatering får det bli, alltså.

Barnens far var "långt-bort-i-stan" på jobb och kom hem med helt utslagen tarmflora.
Det var inte riktigt lämpligt att ta hand om barn i samband med det, så därför har jag haft
glädjen (och för all del "jobbet") att ha dem hos mig i tre veckor.
Det kändes faktiskt lite konstigt att kunna köra direkt hem idag.
Liksom en känsla av att ha glömt något fast det inte var så.

Min rygg har plågat mig något oerhört de senaste veckorna.
För några år sedan satt en kota snett (vilket jag gick med under två graviditeter för att jag trodde att det skulle kännas så...) och kanske är det den som hoppat fel igen.
Man ser inte så snygg ut när man går som om man gjort i byxorna.
Senaste veckan har det fantastiskt nog varit lite på tillbakagång men igår sabbade jag det igen, såklart.
En tjej på jobbet undrade om jag ville visa hur man trimmar hennes cocker och eftersom det inte är något som man visar eller lär sig på en kvart så gjorde jag jobbet. Det var ju så roligt och jag har aldrig trimmat en röd cocker förut! Hon var väldans söt, förstås, och väldans tovig...

På kontot står det 93 kronor.
Jag har gått och väntat på mina skattepengar men det visade sig att jag faktiskt redan handlat julklappar för dem...
Så nu står mitt hopp till fredagen då jag hoppas att barnbidraget kommer, annars har vi inget att äta.
Dessutom tackar jag mig själv som lagt undan femhundra kronor i en byrålåda "om ifall att".

På jobbet är det rusningstid men vi skrattar också mycket.
Ni postar väl era julkort idag?? Annars har vi inte en chans att få ut dem till er före jul.
Hoppas att ni inte har skickat såna där ytte pytte kort som är marginellt större än ett frimärke!
Man är alltid livrädd att man ska tappa bort dem bland alla andra tusentals brev och kort.

Nu ska jag åka och klippa mig. Det var ett tag sedan. Slutet av Juli om jag inte minns fel.