Dagarna som räknas

Något dygn innan barnen ska till sin far sätter jag automatiskt igång att planera vad jag ska göra.
När de blir hämtade här känns hela huset som ett tomt hål när de åkt.

Jag plockar hastigt ihop deras saker och bär upp dem till deras rum.
Sängarna bäddas rena, rummen städas i ordning.

Dammsugaren har vilat sedan dagen före julafton så idag var den rastlös...
Hela huset fick sig en omgång.
Två hundar och två katter fäller en del...
Städade toaletten också och snyggade till i köket.

Sedan körde jag och handlade.
Som vanligt känner jag mig ljusskygg bland andra.
Svettas, känner mig uttittad och vill bara hem.
Till tryggheten.

Ja, jag är nog lite egen.
Trivs bäst hemma.

Gick en runda i skogen med "Bollan".
Marken fortfarande täckt av ett tunt lager snö.
Varje steg gör ont i höfterna/ryggen men jag vägrar att låta det hindra mig.
Pressar mig själv men känner hur vänster ben värker långt ner i foten.
Ont skall med ont fördrivas.

Granen tindrar bara för mig ikväll.
Vår fula lilla gran.

Tänker tillbaka på helgen före jul.
Jag gör något i köket.
I rummet intill klär Mannen och mina barn den lilla klena granen vi jagat i skymningen.

Varm som en våg sköljer den över mig.
Först förstår jag inte riktigt vad det är, ovan som jag är.
Lyckan.
Det är så här det ska vara.
Så här en familj ska vara.
Innan jag hinner hejda mig själv önskar jag att Han var deras far.
Men det är orätt av mig, för deras far är bra på sitt vis och älskar sina barn.

Mannen, han lär mig.
Visar mig tålmodigt vad Kärlek är.
Jag försöker lära mig och förstå.

"Du måste våga ställa dig i vattenfallet och låta det skölja över dig."

Jag sticker tårna i strömmen.
Det är varmt och skönt och läskigt.

Jag har nog hjälpt mig själv sista månaden.
Ångesten är inte lika påtaglig längre.
Det är som en irriterande ton inom mig tystnat.
Som om kroppen vrålat djupt där inne i tyst motstånd förut.
Kroppen känns lugnare, sinnet mjukare.
Hur många kvinnor lider i onödan?
Hur många förhållanden dör på grund av dessa hormoner som påverkar våra sinnen?

Jag borde väl gå till sängs nu.
Hundarna tassar runt och ser undrande på mig.
Kommer du inte snart?