Dagarna som räknas

Sitter och myser i nya röda otroligt gosiga morgonrocken som jag hittade
i ett paket ifrån "Mannen i staden" igår kväll.
Jag hör ofta, och har sagt det själv förr, att män inte kan handla julklappar till kvinnor
för de fattar inte vad kvinnor vill ha.
Men jag har fått ändra åsikt sedan Han kom in i mitt liv
för det finns ingen som ger mig så träffsäkra, gulliga och fantasirika gåvor som Han!

Jag blickar lystet på filmen "Solen i ögonen" som ligger här brevid mig.
Något så ovanligt som en dokumentär om Lars Winnerbäck.
Jag längtar efter att se den men jag tror att det får vänta tills barnen inte är här.
Flera andra klappar ligger här också.
Vissa ska sättas upp utomhus, andra sprider en ljuvlig doft av Karma (från Lush).

Idag ska vi bara ta det lugnt.
Om grannarna är hemma kanske jag bjuder ner dem på kaffe.
Jag fick en fin julblomma av dem igår och barnen fick varsin kälke.
Vilken generös hyresvärd/granne/chef jag har!
Själv har jag tänkt plocka ihop en ekologisk klapp att ge honom till nyår.

Det blev riktigt mysigt igår.
Mor och far stannade hemma från sin planerade fjällenresa för att fira med barnen och mig.
Det kändes gott.
Det skulle känts väldigt ensamt att fira bara barnen och jag annars.
Men Han fattades mig hela dagen.
I allt pysslande under dagen för att få huset i julstämning, under Kalle då jag skulle suttit nära honom
och gråtit när Askungen får sin klänning, när klapparna delades ut och mat och prat under kvällen.
Han skulle plockat undan tillsammans med mig när barnen kommit i säng och sedan skulle vi
trötta och nöjda ha sjunkt ner i soffan och njutit av granens ljus och varandras närhet innan sömnen tagit oss.

Nu vill barnen ha hjälp med allt möjligt här...

God Jul på er!