Dagarna som räknas

Räddaren i nöden blev mamma.
Doktorn gav mig ju bara helt vanliga Ibumetin.
Som om det skulle hjälpa när man inte kan gå!?
Men mamma hon hade grejor, hon.
Mammor är bäst i världen.
Jag fick en liten dos av hennes reumatismmedicin och idag kan jag gå!
Det är nästan ett mirakel.
Ont gör det fortfarande men det går att överleva utan tårar nu.
För igår kväll grät jag faktiskt för att det gjorde så ont...
Och så grät jag ännu mer när mamma kom och gav "lilla Anja" medicin....
Ja, jag vet att jag snart fyller 38år men inför mamma är man alltid barn.

Så nu ser det ljust ut på packningsfronten!
Jag kommer nog att hinna med det mesta som jag vill hinna innan lördag.
Fick till och med tag i Telia idag, kors i taket.
Jag har ringt och suttit i kö och blivit kopplad i timmar.
Ingen på det företaget verkar veta något om fast mobil, trots att det är de som
har sett till att det inte finns något annat att tillgå på vissa platser i vårt land.
Så nu lär det dröja innan man har telefon.
För att inte tala om bredband.
Efter fredag hörs vi inte på ett tag....

Måste bara säga att den tjej som till slut hjälpte mig på Telia var ny på jobbet.
Jättetrevlig och serviceinriktad!
Den tjejen borde ha löneökning.
Eller i alla fall guldmedalj.
Jag talade om för henne att jag tyckte att hon bemött mig på ett mycket
positivt sätt.
Har man något bra att säga ska man göra det.

För övrigt mötte jag en fjordhäst (med ryttare) när jag rastade hunden.
Mitt i ett hyreshusområde....?