Dagarna som räknas

Jag skulle kunna skriva om hur jag vaknar av morgonljuset och tassar upp
för att tända eld i spisarna. Kanske skulle jag kunna skriva om stillheten
och ron i huset, hur välkomnande och hemma det känns att få vara i dess famn.
Jag skulle kunna beskriva känslan av att vandra upp till hönshuset med mat och
för att hämta ägg, då jag måste stanna för att lyssna till tranornas rop vid sjön
bortom skogen. Eller så kunde jag berätta om tystnaden och naturen som finns
utanför min dörr, där inga bilar hörs och doften är frisk av smältande snö och
solvarm mull. Jag skulle kunna säga något om hästarna som ångande står och
ser på mig över trädgårdsstaketet och jag skulle kunna berätta om katten som
lämnades kvar och som nu är min. Mycket finns att säga om barnen som glatt
springer ut och leker, hur sonen funnit kärlek hos en hund och upplevt det magiska
undret när lamm föds och hur barnen fått mata dem med flaska.
Ja, kanske skulle jag berätta det. Eller möjligen berätta för er om nattens himmel
som hänger över mitt hus som en fäll behäng med gnistrande diamanter.
Och kanske skulle jag kunna berätta för er att jag somnar i min säng med blicken
på elden som brinner i kaminen och genom fönstret strålar månen in på min kudde.
Det här är mitt Paradis.....