Dagarna som räknas

Natten blev orolig och det lilla livet ville inte alls ligga ensam på filten bredvid min säng.
Hon trodde nog att jag inte märkte när hon smög upp till mig...
Vi var ute mitt i natten men inte blev hon lugnare för det.

Några olyckor har också inträffat men det är väl inte så konstigt.
Kan tänka mig att det känns väldigt underligt för den lilla med ett helt nytt liv.

För mig känns det också konstigt och jag minns plötsligt hur det var
när jag fick hem min gamle vovve. Allt kändes så läskigt och man känner
inte varandra. Man undrar om man verkligen kommer att klara av att uppfostra
det lilla livet till en trevlig prick.

Vi får ta en dag i sänder och snart hittar vi nog vägen till varandra.
Att vi tycker om varandra råder det inga tvivel om!