Dagarna som räknas

Oavsett hur dags jag stiger upp så är det första jag gör
att få eld i spisen.

Det är som en gammaldags ritual.
Något som sitter i ryggmärgen.
Som ett minne från ett annat liv.

Ända sedan jag var barn har jag känt mig som en gammal gumma inuti.
Jag har längtat efter min lilla röda stuga med spetsgardiner i fönstren
och pelargoner på fönsterbrädan.
Jag har känt att livet är ett slit och att man aldrig får ge upp.
Alltid sträva vidare.
Minnen?

Lisan är att sitta i spisens värme och sticka och lyssna till golvurets tickande.

Ju äldre jag blir, desto mer rätt känner jag mig.