Dagarna som räknas

Börjar jobba igen om mindre än en timme.

Kom hem strax innan tre.
Tog ett par knäckebröd och gick sedan ut och klippte gräset.
Kom in precis före fem.
Nöjd med att hela gräsmattan är klar.
Av någon märklig anledning räckte bensinen till hela idag.
En tank brukar ju aldrig räcka annars.

Har funderat sedan igår på hur jag ska få pengarna att räcka tills barnbidraget kommer.
Kanske får ta ut från sparkontot men det känns aldrig kul.
En tur bort till postlådan och jag kunde släppa mina tankar för idag har FK satt in pengar till mig för vård av sjukt barn.

I morgon är det möte på jobbet.
Alltid kvällstid.
Det betyder att man precis hinner hem och vända, släppa ut hunden, byta kläder och äta, innan man måste åka igen.
Bensinen är dyr och sådana resor känns helt onödiga.

Det talas om att det ska byggas spårvägar som bilar ska kunna köra/åka på.
Undrar hur de tänker att det ska fungera på landet?
En liten spårväg in till varje hus?
Nä, det kommer nog inte att bli så.
För dyrt och för krångligt.
Kan de inte ens dra telefonledningar till husen i vår lilla by så lär det inte bli något annat lull lull heller.
Vi lantisar ska betala dyrt för att människor i städer som har lokaltrafik som går stup i kvarten inte utnyttjar det.
Här går fyra bussar om dagen.
En som tar skolbarnen till tätorten.
En på förmiddagen.
En tillbaka strax efter lunch och en annan tillbaka med skolbarnen.
Och politikerna vill att vi ska åka kollektivt?