Dagarna som räknas

Mitt synnerligen goda humör sjönk som en sten
när jag handlade efter jobbet.

Jag såg folk fylla sina vagnar med det ena efter det andra.
Själv plockade jag ihop det allra nödvändigaste.
Ingen lax och inga räkor, om man säger så.
Ingen lyx i påsk alltså.
Trots att jag fyller år och allt.

Lillebror ringde när jag var i affären.
Undrade vad jag önskar mig.
Typ..allt.
Klämde ur mig att ett presentkort på kläder skulle komma
väldigt bra till pass.
Eller växter till trädgården.
Så får i alla fall själen sitt när det sen blommar.

Jag sade att lillebror med familj är välkomna på min dag
men att det bara blir fika för mat har jag inte råd att bjuda på.
Kändes så ledsamt, för lillebror är den som alltid bjuder
familj och vänner på stora fina middagar.
Jag kan aldrig bjuda tillbaka.

Släppte fram tårarna när jag satte mig i bilen.
Messade till älsklingen att det tyvärr inte står grillat på menyn
i helgen eftersom det blir så dyrt med kött och kol och allt.
Han påstod vänligt att gröt är gott...

Men håll med om att det är för jävligt att man inte kan leva som folk,
trots att man jobbar heltid?

Så jag säger bara, njut av er lax och era räkor i helgen.
Känn riktigt efter hur den där köttbiten smakar och den söta efterrätten.
Tänk på, att du är lyckligt lottad som kan sitta vid ett dignande bord.

Jag förstår mycket väl att det har med inställning att göra, om man anser
sig fattig eller rik.

Men hur jävla positiv inställning man än har så blir inte 500 spänn mer
än 500 spänn som ska räcka ett helt påsklov och lite till.