Vad är väl TV mot glada barn?
Ibland blir jag så less på att jag aldrig får se på TV.
Sjunka ner i soffan och bara slötitta och låta sig roas av Mia och Klara eller På spåret.
Tvn kan stå på och jag försöker följa med i handlingen
men det är helt enkelt helt omöjligt med barn som ska leka, hoppa och busa
eller spela spel eller annat....
Jag skulle verkligen väldigt gärna vilja se På spåret.
Såg att det gick i repris ikväll klockan nio.
Tänkte att då sover barnen nog, eller är i säng i alla fall.
Men icke.
Och det är helt enkelt inte samma sak att se ett program en vecka senare.
När barnen är här är det så mycket jag vill, har så många planer.
Vill måla, sy lapptäcke, handarbeta.
Inget blir det av det.
Barnen går först och så all tröttsam markservice.
Jag tänker att nästa vecka, när de är hos sin pappa, då...
Men...
"...med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting..."
När de inte är här så längtar jag...
Huset är tyst och jag gör...ingenting...eller bara tråkiga saker som att städa.
Jag brukar tänka att TV hinner jag nog att se när de en dag är utflugna
och jag sitter och saknar dem och de har sina egna liv.
På det hela taget har det varit en bra helg.
Känns som vi hunnit med varandra och haft mysigt.
Glädje, trams, skratt och kramar.
