Vardagslycka
Hämtade sonen vid skolan klockan tolv.
Satt i bilen och tänkte på lilla sexåringen som ville vänta själv hemma.
När jag åkte satt hon i solen på kanten av sandlådan.
Kändes lite konstigt att lämna henne där.
Helt ensam i vår lilla "by".
Men hon ville ju och jag lät henne göra det.
När vi kom hem tjugo minuter senare hade hon gått in.
Verkade helt nöjd och glad.
Lagade mat och hon och jag åt.
Sonen lommade upp till sitt rum.
En stund senare kollade jag honom och han hade somnat.
Nu har han sovit i två timmar och inte vaknat än.
Han behöver det säkert, annars hade han inte somnat.
Dottern försvann upp på sitt rum, hon också.
Jag gick ut och trimmade klart Bollan.
Härligt med en snygg vovve.
Lite gnäll när jag klippte klorna annars var hon duktig.
Jag glömmer ofta att hon inte ens fyllt ett år ännu.
Hon känns så vuxen på något sätt.
Tvätten fladdrade glatt i vinden.
Solen sken.
Pumpade barnens cyklar.
Såg på hästarna i hagen och bestämde mig för att gå dit.
Tog med mig en borste och tog ett tag på lilla islänningen.
Ardennern blev avundsjuk och puttade bort henne.
Han är så rolig, den store ardennern.
I början var jag lite rädd för honom (jo, faktiskt S!)
Men efter att ha klappat om honom då och då och han slutat försöka bita mig
så har vi nu blivit vänner känns det som.
Idag gosade han riktigt mycket.
Lägger sitt stora huvud mot min kind och blåser mig sedan lätt på näsan.
Hela tiden pratar jag med honom som till ett litet barn och han verkar njuta.
Står stilla och bara låter mig pyssla med honom.
Känns som jag förstår honom bättre nu.
Han är faktiskt som ett litet barn.
Kanske lite missförstådd och ansedd som busig fast han egentligen bara
behöver lite mer uppmärksamhet och mer att göra?
Nu har molnen dragit in.
Jag dricker kaffe och dottern mjölk.
Till det mumsar vi kolakakor.
Känns helt okej.
