Dagarna som räknas

Kändes som jag drömde samma sak hela natten...att jag är för tjock!

Människor jag känner tittade på mig och sade att jag gått upp mycket i vikt.
Det sades inte på ett elakt sätt, så jag blev inte ledsen, mer som ett konstaterande.

Människor jag inte känner tittade på mig och föreslog LCHF.
"Du borde ge det en chans".

Alla pratade med mig om att jag måste börja träna.
För ryggens skull.

Ska man ta detta som en uppmaning?
Ja, jag vill verkligen gå ner i vikt.
Fem kilo åtminstone.

Ryggen värker ständigt och ischiasen gör sig påmind.
Så visst stämmer det att jag borde träna.

Det blir som en ond cirkel.
Har ont, är trött, orkar inte röra på mig.
Får ont för att jag inte rör mig osv...

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Utanför hastar molnen förbi.
Just nu lite soligt.

Men hösten känns så nära.
Himlen höstigt ljusblå.

I trädgården blommar det ena efter det andra ut.
Just nu förgyller ringblommorna rabatten.
I höstigt orange och gult.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Lillan Dållan löper.

Har läst att jag ska dra in på maten och motionera henne ordentligt
så blir hon inte skendräktig.

Tittar på min sovande lilla prinsessa.
Trött, hängig och kelsjuk.
Blir helt utmattad av en liten promenad.

Inte skulle det vara snällt att dra ut henne på långrunda och dessutom
inte få äta sin mat?

Man vet ju själv hur det känns.
Vill bara krypa ihop i sängen, läsa bok och äta choklad tills det onda
gått över.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Vi är hundvakt light.

Grannarna åkte iväg igår.
Undrade om vi ville släppa in deras hund i går kväll
och ut idag på morgonen.

Lätt jobb.

Det var riktigt skönt att tassa bort till deras hus strax efter sju i morse.
Kylig luft och sol.
Gula björklöv överallt.

Höst, höst.
Jag vill inte.

Har inte fått tanka kroppen full av sol.
Har inte suttit på altanen och ätit vattenmelon.
Har inte hunnit cykla alla härliga rundor.

Jag orkar inte.
Vill inte.

Vill inte stiga upp i kompakt mörker klockan fem.
Vill inte väcka trötta barn klockan sex och tvinga ut dem i kylan.

Jag vill inte fira jul, som i år blir utan mina barn.
Vill fira Lucia och sedan hoppa fram till dotterns födelsedag i Januari.
Sedan ett snabbt hopp till Mars då jag kan sniffa på den första vårluften.
Se ljuset återvända.

Njuta av tiden fram till Midsommar, som är den bästa.
Då, när ingenting är gjort.
När allt ligger framför, allt vaknar, allt väntar på att få leva.

Melankoli mitt i sommaren.