Dagarna som räknas

Nyduschad och trött.
En mygga surrar i min närhet.
Lilla yrvädret har somnat, helt utmattad på mattan...
Som hon har rusat runt i skogen!

Ikväll har vi plockat blåbär.
Det finns så mycket bär att det är svårt att sluta.
"Ska bara plocka lite där också..."

Kvällen har varit av det perfekta slaget.
Sol från blå himmel, ljummen luft och ganska blåsigt
så att myggen inte hade en chans.
Eller nåja, ett par stycken lyckades visst suga i sig lite
i glipan mellan linne och byxa när jag hukade bland snåren.

En beställning av reakläder från La Redoute kom idag.
Jag chansade på ett par vita jeans för en hundring och döm
om min förvåning när de satt som gjutna.
Visst är de en halvmeter för långa men det går ju att fixa.

Två par underbart sköna linnen för 35kr tillsammans blev det också.
Dessutom en skjortblus i linne för under hundralappen.
Behöver jag säga att smålänningen är nöjd?

Lilla dottern ringde för en stund sedan.
Hon sa att hon saknar mig så mycket att hon gråter ibland.
Jag svarade att det gör jag med.
Hon funderade vidare på att alla nog gör det ibland och att det
kanske till och med är lite bra att sakna någon så mycket att
man gråter, för det betyder ju att man älskar den personen väldigt,
väldigt mycket.

Hon önskade, som hon gör ibland, att hennes far och jag skulle bo
ihop igen.
Jag sade som jag brukar, att vi bara skulle bråka då och att det skulle
vara synd om henne och storebror då.
Hon höll med om att det var bättre att ha föräldrar som inte bor ihop
men som är glada och som är vänner.
"Men jag önskar det ändå" och jag sade att det är helt okej att känna så.

Jag har så fantastiskt fina barn och det talar jag om för dem ofta, ofta.
"Jag är den rikaste mamman i hela världen för ni är min skatt!"
Älskade barn, vad jag saknar er.

Den käre S putsar och fejar första semesterdagen.
Jag får väl feja lite jag med, för i veckan kommer han och barnen hit
och andas lite lantluft.
Ska bli skönt att få krama och bli kramad och få somna tätt intill.

God natt...