Dagarna som räknas

Det tar en stund mellan inläggen men jag hoppas ni har överseende.
Ibland har jag helt enkelt inte lust.
Oftast har jag inte tid.
Sedan när jag har tid har jag inte lust.
Så fort det känns som minsta lilla tvång sparkar jag bakut.

Sitter i köket som är sparsamt upplyst.
Utanför är himlen mörk.
Utom i väster där solens sista ljus fortfarande färgar den ljust blå.
Vårhimmelsblå.

Koltrasten har börjat sjunga.
Något av det vackraste man kan höra.

Räkningarna är betalda.
Med ett sinne inställt på sparsamhet ska det nog gå runt den här månaden också.
Fyra nya sommardäck måste dock inskaffas och det är väl bara att bita i det sura
äpplet och ta ut pengar från det minimala sparkontot.

Jag försöker hela tiden påminna mig själv om att jag har det bra.
Mitt jobb är inte hotat, jag kan trolla med mat för en liten peng och mina egna
önskningar trycker jag ner.

Mannen skämde bort mig med ett par läckra skor som jag föll för.
Lite flamenco/40-tal.
Svarta med ganska hög klack.
Fina till både klänning och jeans.
Tack, darling!

Övervåningen är städad.
Tvätten upphängd.
Nu väntar stryktvätt.