Dagarna som räknas

Somnar med blicken på elden i kaminen.
Tankarna far stillsamt likt snökristaller kring mailet jag fick
tidigare idag.

Känner igen mig i allt hon skrev och jag vet att jag måste
bli bättre på vissa saker. Hon ger mig också hopp och jag
tänker att jag måste tänka mer positivt.

Hon skriver att vi inte ska vänta längre.
Att vi väntat länge nog.
Att man faktiskt kan prova.
Och att det kommer att gå mycket lättare än vi tror.

Hon är medium, min fina J.

^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^

Sover lite längre än vanligt.
Drömmer oroliga drömmar som jag inte förstår.

Drar på mig underställ, jacka och mössa.
Kliver ut i den vackra iskalla vintervärlden
och hämtar ved och matar fåglarna.
Solen stiger och det kommer att bli en fin dag.

Dricker mitt thé och ser röken stiga från grannens skorsten.
Känns som det är sista julen i det här huset.
Det är dags att finna något permanent.
Där man kan stanna och bo och som är familjens eget.
I mitt huvud går jag igenom alla de önskemål
om hur vårt boende ska vara.

Lilla tiken löper och är mammig.
Katterna njuter i mitt sovrum där brasan värmer.
Jag lägger märke till att katterna ligger på den sida
av sängen där currylinjen går.
Hunden ligger på den andra.
Naturen inordnar sig.
Har regler som vi knappt förstår.

Jobbar till arton idag.
Imorgon börjar jag tidigt.
Ska köra så fort det bara går för att kunna hämta
barnen så fort som möjligt då.

Granen är intagen och tinad i duschen.
Lamporna sitter på plats.
Naken står hon och väntar på flinka barnfingrar
som ska få henne att glänsa.

Julen är här.