28e december
Drömmer en massa konstigt.
Letar efter stället där vi bor.
Hittar inte.
Frågar människor.
Ingen vet.
Inser att jag inte hittar dit.
Ber mina barn om hjälp och de visar mig.
Blir chockad när jag tittar in i våra rum.
Så små och fullbelamrade.
Ordning men mycket grejor.
"Så här kan ni ju inte bo!", hojtar min far.
Rusar runt i stora kontorsbyggnader.
Hittar inte.
Vet inte vart jag ska.
Oro.
Vaknar klockan två av att vattenpumpen dånar.
Toaletten står alltså och rinner igen.
Den skulle lagas vid Lucia 2009.
Ännu har hantverkaren inte varit här.
Orkar inte gå upp trots att jag vet att pumpen snart
dånar igång igen.
Klockan tre kommer sonen tassande
och kryper ner bredvid mig.
Ligger vaken.
Tankar virvlar.
Gamla oförätter.
Gammal ilska.
Röster som mal i huvudet och jag undrar över
min egen mentala hälsa.
Klockan fyra går pumpen igen.
Jag tassar upp och drar i spaken så toaletten tystnar.
Ligger vaken till halv fem.
Klockan sex vill hunden ut och kissa.
Svårt att somna.
Pumpen går vid sjutiden igen.
Kroppen känns matt och huvudet tungt.
Är fortfarande trött efter magsjukan och bihålorna
är tilltäppta.
Klockan åtta kommer dottern och kryper ner på min andra sida.
Vi ligger halvslumrande i sängens sköna värme alla tre en lång stund.
Små mjuka barnahänder, doften av deras hår.
Till slut tvingar jag mig upp för jag inser att jag måste ha mat.
Blodsockret är jobbigt lågt och jag vill bara gråta och jag vill att
någon ska ta fram mat till mig så jag slipper.
Men jag klär på mig och jag går ut och hämtar ved.
Blåser liv i gårdagens glöd, startar tvättmaskinen och ger djuren mat.
Bäddar sängen, tar fram kläder till frusna barn, ger dem frukost.
Till sist ger jag mig själv mat och undrar varför jag inte letade upp
en mindre julskinka.
Ja men det är det här jag menar... ! Med att göra ingenting...
Du ska ge dig själv mat FÖRST!
Sedan det andra.
Sedan de andra.
DU kan ge dig själv mat och därför ska DU göra det.
Först.
Ja...
nallar en bit av julskinkan
Du skriver så naket och vackert...
Nynnande - Jag fungerar inte så. Alla andras väl och ve går före mitt. Skulle aldrig drömma om att äta innan barnen eller djuren fått mat.
P - Tackar allra ödmjukast för dina ord. De betyder mycket för mig.
Jag vet vännen. Du fungerar inte så.
Därför behöver du
o m p r o g r a m m e r i n g
Det är inte lätt.
Det tar tid.
Men det går
Och det är bra.
FÖRST sig själv. Mat. Syrgasmask.
Sedan de andra.
Alltid.
Näe, Nynnande...dit vill jag aldrig komma...
Världen behöver inte fler människor som tänker på sig själva. Världen behöver människor som tänker sig in i andras situation och hjälper dem. En fattig mamma äter inte själv först, hon ger sina barn mat, sedan äter hon själv. Jag är vuxen och kan styra mitt beteende, därför kan jag vänta. Ett hungrigt barn eller djur är helt beroende av mig och därför är det min uppgift att tillgodose deras behov först. Det är precis som i de gamla sagorna. Kungen som roffar åt sig själv och låter folket svälta hamnar alltid i fördärvet. Den gode kungen som ser till folkets bästa får lön för sin möda. Så tror jag. Ge och du skall få.
Jag förstår verkligen hur du menar.
Faktiskt.
För jag menar inte att du ska bli självisk.
Jag vet att du kan vänta.
Du ska dela det som finns.
Du behöver inte bli egoistisk.
Du kan hjälpa andra.
Men du kan också ta hand om dig själv först.
För "ge och du ska få" gäller ju även dig.
ler
Ge till dig själv.
Låt dina barn se att du tar hand om dig.
Först.
Å, nu skäms jag lite för mina påstridiga inlägg...
Bara för att jag har varit självutplånande och behövt jobba bort det behöver ju inte du göra det.
Inte alls.
Jag hoppas att jag inte fått dig att tappa lusten att skriva igen... Det är för att du är just du, som du är, som jag tycker om att läsa det du skriver.
Gott nytt år Aelvan.
