Dagarna som räknas

Det har varit en sån där fumlig dag.
Vissa dagar är det som om mina händer inte gör det hjärnan vill.
Måste erkänna att jag ibland snuddar vid tanken på min brors MS.

Jag kladdade med marmeladen imorse.
Den lilla träskeden gled ur mina fingrar och det blev klibbigt på bordet.
Smörkniven samma sak.

När jag skulle slänga kaffefiltret gled det ur min hand och ner på golvet.
Fick inte riktigt grepp om glaset jag tog ur diskmaskinen och fick sopa
glassplitter överallt.

Känns som min kropp är matt och trött på något sätt.
Det värker i axlar och nacke.

Det är svårt att sova gott när kroppen gör ont.