Man kan äga guld och silver men aldrig en människa. Aldrig en människas känslor.

Jag har klurat på ämnet svartsjuka några dagar.
För att jag har en vän som upplever det och för att det är så främmande för mig.

Varför vill man ha kontroll på sin partner?
Antagligen för att man inte tror sig vara bra nog eller värd att älskas.

Men jag har ändå svårt att förstå.

Låt den du älskar flyga.

Det sista man vill, om man älskar någon, är väl att ens älskade
ska känna sig hindrad att leva sitt liv?
För så känner man väl själv, att man inte vill känna sig låst?
Alla måste ju få möjlighet att vara sig själva, leva ut sina drömmar.
Därmed inte sagt att man inte ska visa respekt.

Men varför vara svartsjuk?
Om den jag är tillsammans med inte vill vara med mig så vill ju inte
jag vara med honom.
Man vill ju inte vara med någon som inte tycker om en?
Jag menar, om den jag är tillsammans med är otrogen mot mig
vill jag ju ändå inte ha honom. Eller hur?

Äh, jag kan inte riktigt förklara.

Jag har många gånger fått frågan hur vi kan hålla ihop som
bor så långt ifrån varandra.
"Du vet ju inte vad han hittar på i veckorna!" Fniss, fniss.

Nä, det är ju sant.
Men jag vet också i djupet av mitt hjärta att han inte så mycket
som ser åt en annan kvinna.
Jo, tittar gör han nog, något annat vore ju konstigt, men jag vet
att han är en en-kvinnas-man.
Så är det bara.

Det finns ingen anledning att stänga in en annan människa.
Göra upp regler om vad man får eller inte får.

Vännen jag tänker på får inte kommentera kvinnors inlägg på FB.
Ibland fikar han och hans dotter hos mig och då måste han ljuga.
Om han inte svarar inom två minuter på ett sms så ringer hon
och undrar vad som är fel.
Nätterna igenom pratar och ältar hon så att han inte hinner med
sin dotter och inte får nattro.

Ärligt talat så förstår jag inte hur han orkar.
Klart han är glá i henne men det får ju vara måtta på eländet.
Han är en fin, sympatisk, godhjärtad och social man.
Jag kan tycka att han skulle ha en kvinna som är lika varmhjärtad
och öppen i sinnet som han.
Samtidigt så vet jag ju att de mötts av en anledning.
Så fungerar ju universums lagar.
De ska lära något av varandra.


Jag vill inte äga dej
och peka ut nån väg åt dej
Jag vill inte bära dej
och springa runt och lära dej
och bara visa hur man är som mej
För jag älskar när du visar
att du vet att du har rätt
och rätar på din rygg
den är den rakaste jag sett

Jag vill inte binda dej
och styra eller hindra dej
Jag vill bara ta din hand
och kyssa dina röda läppar

Jag behöver ingen lag
och inga jävla föredrag
Du är du och jag är jag
och är det så att din väg
ändå går precis intill
så kan vi bara hjälpas åt
att komma dit vi vill

Jag kan inte äga dej
och peka ut nån väg åt dej
Jag kan bara ta din hand
och kyssa dina röda läppar

Lånat av Lasse W



Kommentarer
Postat av: lejonet

du är min kloka kvinna, min bästa vän i livet och mjn älskade.

varje dag, varje minut.

så är det bara.



:-)

2010-02-07 @ 10:46:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0