Dagarna som räknas

Jag är bortbjuden klockan sju.
Klockan är sex.
Det är hög tid att bestämma sig...

Jag har lite värmda rester framför mig
och en nyss upphälld Guinness.

Har inte lust att gå men känns som jag borde.
Folk från trakten.

Alla är par.
Alla har sina barn med sig.
Känns liksom inte bra att komma där...själv.

Samtidigt borde jag antagligen visa intresse
för mina grannar.

Vi brukar inte umgås.
Men gick i samma skola som barn.
Brukar hejar och byta några ord när vi ses.

Cykelavstånd.
Fem minuter.

Åh.....vad ska jag göra??