Dagarna som räknas

"Jag är lite arg på kommunen."
"Mmm. Det kan jag förstå. Vad tänker du om det?"
"Jag vill gå kvar där. Vill inte att de ska stänga vår skola."
"Nä...det vill inte jag heller..."
"Kommer du och pappa på vernissagen nästa vecka?"
"Ja, jag kommer i alla fall!"
"Då ska ni få se vad vi jobbat med för projekt. Det handlar om stenåldern."
"Intressant! Vad har du fått göra?"
"Jag har tagit reda på fakta och skrivit ner det så ni kan läsa. Vi har gjort
lerkrus och lillasyster har gjort en slags tält. Några fick göra vapen och
några andra gjorde gravplatser."
"Jag ser fram emot att se det! Det märks att du gillar historia..."
"Ja...mamma?"
"Ja?"
"Jag saknar dig."
"Jag saknar dig också, älskling."

Varje kväll när barnen är hos sin pappa, ringer de till mig när de ska lägga sig.
De pratar ofta ganska mycket.
Berättar om saker och jag ställer frågor om vad de tycker eller känner.
När jag frågar vad de gjort under kvällen blir svaret oftast att de sett på TV.
Jag brukar tänka att det kanske är därför de ringer mig.
För att pappa inte pratat med dem under kvällen.
Eller så saknar de helt enkelt mamma...